Det enkla svaret är där vinst/risk upplevs som mest gynnsamt.Ursprungligen postat av kolven28
Visst kan du få hög avkastning i Kina, men du har också en betydligt större risk för att saker går snett. Den stora skillnaden är att arbetskraft i Sverige typiskt kan förstå komplexa instruktioner, tar ansvar för sitt jobb samt ofta känner ansvar för att lösa problem som uppstår under resans gång (samt påpeka problem som man ser, a.k.a. gnäll), detta resulterar ofta i en väsentligt högre kvalité än arbetskraft som inget förstår, bryr sig eller protesterar mot. Det kräver också en företagsledning som förstår nyttan av kompetent arbetskraft. Kompetensbehovet hos arbetskraft beror också på vad det är man producerar/gör.
Och det är där nationalekonomi och industripolitik kommer in. Om man har en industripolitik som gör att "bra" företag får en stabil vinst kan detta uppväga en högre vinst. Man ska också skilja på massproducerande jättar (som idag ofta styrs av kortsiktigt vinstintresse, s.k. kvartalsekonomi) och mindre/medelstora företag som ofta är mer långsiktiga. Den nationalekonomiska aspekten är att en bra företagsmix är något som kan maximera produktionen med de arbetstagare vi har, vilket gör att även företagsekonomiskt tveksamma företag kan vara nationalekonomisk bingo och tvärtom. Om vi bara har företag som bara kan sysselsätta en typ av människor så hjälper det inte hur många sådana vi har. På samma sätt om vi har mer import än export så går landet dåligt, och på sikt omkull, även om alla företagen i det går bra. Därför är viss exportindustri nödvändig, oavsett om den behöver stöd eller inte, och det åligger politikerna att upprätthålla en tillräcklig mängd sådan, om nödvändigt genom att ta resurser från andra delar av samhället.