Jan Åke Jonsson avgår enlig Ekot

[H-M]

Vad har hänt?

[ErikR]

http://www.saabsunited.com/2011/03/jan- ... -saab.html

[H-M]

Ingen riktig info ännu. Månne tycker han att det är en bra tid att kliva av nu när Saab verkar vara på gång. De här sista åren kan inte ha varit lätta för honom

[ErikR]

Finns lite mer info på saabsunited nu:
http://www.saabsunited.com/2011/03/brea ... -saab.html

EDIT
Verkar som att dom kör all info i min första länk.

[hållundan]

Mycket förståeligt. Han har ju slitit hund de senaste åren. Stora kudos till honom att lämna i ett uppåtgående läge.

Intressant att se om det blir någon avdankad VD-wannabe som tar över, eller hur strategin ser ut.

[H-M]

För vad det är värt. Enligt Ekonomiekot "mycket dåliga nyheter för Saab". Han skall ha stått för trovärdigheten. Dessutom hoppade tydligen en nyrekryterad vice vd ( eller liknande) av förra veckan innan han ens tillträdde. Allt sånt skapar osäkerhet förstås

[Krantz]

lite mera info här ..

[H-M]

Oavsett om Saab är på väg upp eller ner gör han helt rätt. Han har inget mer att bevisa. Och som han säger: någon gång måste det ta slut. Det är nog mkt hans förtjänst att Saab klarade sig när GM ville lägga ner

Och ett väl valt tillfälle. Saab har nya modeller i bakfickan. Den värsta krisen torde vara över

[gbg]

Man får tacka för dessa år JÅJ
Hoppas att SAAB hittar en värdig ersättare som kan föra SAAB vidare in i framtiden.

Nu vet jag att JÅJ inte har gjort allt jobb själv men han har nog offrat lite mer än vad man kan räkna med att en VD normalt förväntas göra.

/Jonas

[Soundcorp]

Auto Motor Sport
http://www.automotorsport.se/news/22499 ... %B6r-saab/

Fullt förståeligt men ändå lite tråkigt.


Mvh Johan

[H-M]

Bil-Collin delger ger oss lite skvaller i dagens AB...
-----------------------------------

"Att Jan-Åke Jonsson och Victor Muller inte skulle bli parhästar var tydligt från första början. Hur samarbetet skulle gå stod skrivet i stjärnorna. Men ett möte med de båda i Los Angeles i november gav mig onda aningar.

Det var på en middag för utländska journalister inför bilsalongen i Los Angeles. Ja, utländska, vi svenskar var inte inbjudna. Utom jag som halkade in på lyxrestaurangen vid kusten ett par mil norr om stan av en slump.

Jag satt vid samma bord som Jan-Åke och ett gäng svenska tekniker och marknadspersoner. Victor Muller satt vid ett annat bord med sin nyfunne vän Castriota och några utländska journalister.

Plötsligt, just när vi ska få in kaffet kommer Muller för första gången under kvällen över till vårt bord. "Jag och Jason åker tillbaka till hotellet", säger han till Jan-Åke.

"Jaha, säger Jan-Åke, ställd. Men vi har just beställt in kaffet."

Ja, ja, vi tar Niofemman, säger Muller och vänder sig för att gå.

Då brister det för svensken. Han höjer uppgivet armarna: "Du gör förstås som du vill."

Den långe Muller står precis bakom mig, lutad över min stolsrygg. Jan-Åke Jonsson tittar på Muller men jag ser rätt in i hans ögon. Och den blicken säger allt.

Då förstår jag att slutet är nära.



Jan-Åke Jonsson är närmast övermänsklig när det gäller att inte ge upp. Men den där kvällen i Malibu förstod jag. Supersvensken lyckades rädda Saab undan General Motors. Men Victor Muller skulle bli för svår.

Jag glömmer aldrig det ögonblicket. Kanske var det då Jan-Åke Jonsson bestämde sig."

[Glader9991]

Är stressad, så hinner inte läsa.
Kommer han finnas kvar i Saab framöver? Eller lämnar han företaget?

Vill Tacka JÅJ för de åren. Han har räddat oss.
Blir Muller VD har våran sista nya Saab köpts.... Han har inte jätte stort förtroende hos mig. De var JÅJ som stog för det hos mig.

[mioh]

Stort tack till Jan Åke Jonsson för alla år och allt du gjort för Saab!

Nu kanske inte JAJ läser denna tråden men jag ville ändå skriva det här ovan. En person som börjar jobba och slita på Saab 1973 för att sedan många år senare rädda det, genom att i smyg bakom sina egna chefer på GM planera och förbereda för företagets framtid utan GM, har gjort mer än vad som kan krävas av honom. Han är värd att få ta sig tid till sig själv och sin familj.

Lycka till i framtiden å store hövdig!

[Stefan E]

Jag känner otrolig respekt och tacksamhet för denne man. Tack för ditt fantastiska arbete!

[hållundan]

Bil-Collin delger ger oss lite skvaller i dagens AB...
-----------------------------------

"Att Jan-Åke Jonsson och Victor Muller inte skulle bli parhästar var tydligt från första början. Hur samarbetet skulle gå stod skrivet i stjärnorna. Men ett möte med de båda i Los Angeles i november gav mig onda aningar.

Det var på en middag för utländska journalister inför bilsalongen i Los Angeles. Ja, utländska, vi svenskar var inte inbjudna. Utom jag som halkade in på lyxrestaurangen vid kusten ett par mil norr om stan av en slump.

Jag satt vid samma bord som Jan-Åke och ett gäng svenska tekniker och marknadspersoner. Victor Muller satt vid ett annat bord med sin nyfunne vän Castriota och några utländska journalister.

Plötsligt, just när vi ska få in kaffet kommer Muller för första gången under kvällen över till vårt bord. "Jag och Jason åker tillbaka till hotellet", säger han till Jan-Åke.

"Jaha, säger Jan-Åke, ställd. Men vi har just beställt in kaffet."

Ja, ja, vi tar Niofemman, säger Muller och vänder sig för att gå.

Då brister det för svensken. Han höjer uppgivet armarna: "Du gör förstås som du vill."

Den långe Muller står precis bakom mig, lutad över min stolsrygg. Jan-Åke Jonsson tittar på Muller men jag ser rätt in i hans ögon. Och den blicken säger allt.

Då förstår jag att slutet är nära.



Jan-Åke Jonsson är närmast övermänsklig när det gäller att inte ge upp. Men den där kvällen i Malibu förstod jag. Supersvensken lyckades rädda Saab undan General Motors. Men Victor Muller skulle bli för svår.

Jag glömmer aldrig det ögonblicket. Kanske var det då Jan-Åke Jonsson bestämde sig."

Sorry to say, men jag tror inte ett ord (inte många i alla fall) på vad kvacksalvar-Collin yppar.

[H-M]

[quote=hållundan]

Bil-Collin delger ger oss lite skvaller i dagens AB...
-----------------------------------

"Att Jan-Åke Jonsson och Victor Muller inte skulle bli parhästar var tydligt från första början. Hur samarbetet skulle gå stod skrivet i stjärnorna. Men ett möte med de båda i Los Angeles i november gav mig onda aningar.

Det var på en middag för utländska journalister inför bilsalongen i Los Angeles. Ja, utländska, vi svenskar var inte inbjudna. Utom jag som halkade in på lyxrestaurangen vid kusten ett par mil norr om stan av en slump.

Jag satt vid samma bord som Jan-Åke och ett gäng svenska tekniker och marknadspersoner. Victor Muller satt vid ett annat bord med sin nyfunne vän Castriota och några utländska journalister.

Plötsligt, just när vi ska få in kaffet kommer Muller för första gången under kvällen över till vårt bord. "Jag och Jason åker tillbaka till hotellet", säger han till Jan-Åke.

"Jaha, säger Jan-Åke, ställd. Men vi har just beställt in kaffet."

Ja, ja, vi tar Niofemman, säger Muller och vänder sig för att gå.

Då brister det för svensken. Han höjer uppgivet armarna: "Du gör förstås som du vill."

Den långe Muller står precis bakom mig, lutad över min stolsrygg. Jan-Åke Jonsson tittar på Muller men jag ser rätt in i hans ögon. Och den blicken säger allt.

Då förstår jag att slutet är nära.



Jan-Åke Jonsson är närmast övermänsklig när det gäller att inte ge upp. Men den där kvällen i Malibu förstod jag. Supersvensken lyckades rädda Saab undan General Motors. Men Victor Muller skulle bli för svår.

Jag glömmer aldrig det ögonblicket. Kanske var det då Jan-Åke Jonsson bestämde sig."

Sorry to say, men jag tror inte ett ord (inte många i alla fall) på vad kvacksalvar-Collin yppar.[/quote:2o1mvmtv]


Inte jag heller - men ändå ett visst läsvärde ( dock rätt begränsat)

[natanoy]

Bil-Collin delger ger oss lite skvaller i dagens AB...
-----------------------------------

"Att Jan-Åke Jonsson och Victor Muller inte skulle bli parhästar var tydligt från första början. Hur samarbetet skulle gå stod skrivet i stjärnorna. Men ett möte med de båda i Los Angeles i november gav mig onda aningar.

Det var på en middag för utländska journalister inför bilsalongen i Los Angeles. Ja, utländska, vi svenskar var inte inbjudna. Utom jag som halkade in på lyxrestaurangen vid kusten ett par mil norr om stan av en slump.

Jag satt vid samma bord som Jan-Åke och ett gäng svenska tekniker och marknadspersoner. Victor Muller satt vid ett annat bord med sin nyfunne vän Castriota och några utländska journalister.

Plötsligt, just när vi ska få in kaffet kommer Muller för första gången under kvällen över till vårt bord. "Jag och Jason åker tillbaka till hotellet", säger han till Jan-Åke.

"Jaha, säger Jan-Åke, ställd. Men vi har just beställt in kaffet."

Ja, ja, vi tar Niofemman, säger Muller och vänder sig för att gå.

Då brister det för svensken. Han höjer uppgivet armarna: "Du gör förstås som du vill."

Den långe Muller står precis bakom mig, lutad över min stolsrygg. Jan-Åke Jonsson tittar på Muller men jag ser rätt in i hans ögon. Och den blicken säger allt.

Då förstår jag att slutet är nära.



Jan-Åke Jonsson är närmast övermänsklig när det gäller att inte ge upp. Men den där kvällen i Malibu förstod jag. Supersvensken lyckades rädda Saab undan General Motors. Men Victor Muller skulle bli för svår.

Jag glömmer aldrig det ögonblicket. Kanske var det då Jan-Åke Jonsson bestämde sig."

haha collins..vilken pajas han är

[Skyldig]

Bil-Collin delger ger oss lite skvaller i dagens AB...
-----------------------------------

"Att Jan-Åke Jonsson och Victor Muller inte skulle bli parhästar var tydligt från första början. Hur samarbetet skulle gå stod skrivet i stjärnorna. Men ett möte med de båda i Los Angeles i november gav mig onda aningar.

Det var på en middag för utländska journalister inför bilsalongen i Los Angeles. Ja, utländska, vi svenskar var inte inbjudna. Utom jag som halkade in på lyxrestaurangen vid kusten ett par mil norr om stan av en slump.

Jag satt vid samma bord som Jan-Åke och ett gäng svenska tekniker och marknadspersoner. Victor Muller satt vid ett annat bord med sin nyfunne vän Castriota och några utländska journalister.

Plötsligt, just när vi ska få in kaffet kommer Muller för första gången under kvällen över till vårt bord. "Jag och Jason åker tillbaka till hotellet", säger han till Jan-Åke.

"Jaha, säger Jan-Åke, ställd. Men vi har just beställt in kaffet."

Ja, ja, vi tar Niofemman, säger Muller och vänder sig för att gå.

Då brister det för svensken. Han höjer uppgivet armarna: "Du gör förstås som du vill."

Den långe Muller står precis bakom mig, lutad över min stolsrygg. Jan-Åke Jonsson tittar på Muller men jag ser rätt in i hans ögon. Och den blicken säger allt.

Då förstår jag att slutet är nära.



Jan-Åke Jonsson är närmast övermänsklig när det gäller att inte ge upp. Men den där kvällen i Malibu förstod jag. Supersvensken lyckades rädda Saab undan General Motors. Men Victor Muller skulle bli för svår.

Jag glömmer aldrig det ögonblicket. Kanske var det då Jan-Åke Jonsson bestämde sig."

haha collins..vilken pajas han är

Ja verkligen. Höna av en fjäder? Hörsägen? Trams!

[mioh]

Han hade kunnat skriva en hel artikel om hur Jan Åke Jonsson räddat Saab genom sina handlingar men inte då...

Att göra som Collin nu gör, det vill säga i efterhand meddela att "det här var precis så som jag trodde det skulle gå", tycker jag är lite fjantigt gjort. Med tanke på hur han och hans kollegor svartmålat framtiden för Saab och hittat på egna sanningar så känns detta som en ren efterhandskonstruktion för att försöka plocka lite statuspoäng. Det A säger om B och C säger mer om A än B och C kan man nog säga i detta fallet.

För att visa vad jag menar så kan jag ge ett exempel.

Att Japan och havet inte skulle bli parhästar var tydligt från första början. Hur samarbetet skulle gå stod skrivet i stjärnorna. Men ett besök med de båda vid kusten i november gav mig onda aningar.

Det var på en middag för utomjordiska supergalaxresenärer inför tebjudningen i Tokyo. Ja, utomjordiska, vi människor var inte inbjudna. Utom superspionen/besserwissern/stortänkaren jag som halkade in på lyxrestaurangen vid kusten ett par mil norr om stan av en ren jäkla slump. Hade en tid i tvättstugan och skulle köra en mörk tvätt egentligen.

Jag satt inte vid samma bord som de andra men skriver det nog ändå. Någon satt vid ett annat bord med sin nyfunne vän Mr Dry Martini och några utomjordiska supergalaxresenärer.

Plötsligt, just när vi ska få in teet kommer kyparen för första gången under kvällen över till vårt bord. "Vill ni ha te?", säger han till grannen till vänster. Helt utan förvarning alltså. Snacka om att jag fick någon typ av chock. (Nakenchock, bröstchock eller dubbchock tror jag.)

"Jupp, säger grannen, glatt. Hellre det än kaffe."

Då förstår jag att slutet är nära.


Det kommer bli en jordbävning nära nio på någon skala och det kommer bli en jäkla stor våg. Jag är närmast övermänsklig när det gäller allt. Men den där kvällen vid teet förstod jag. Vågen, som jag tänkte kalla zunnamii, skulle bli för svår för det där kärnkraftstället Fukushima jag råkat se tidigare under dagen.

Jag glömmer aldrig det ögonblicket. Jag visste att jag visste allt, men sa det inte till någon.

Möjligen lite överdrivet (mörk tvätt, yeah right!) men ni fattar va?

JAJ rules!

[natanoy]

Han hade kunnat skriva en hel artikel om hur Jan Åke Jonsson räddat Saab genom sina handlingar men inte då...

Att göra som Collin nu gör, det vill säga i efterhand meddela att "det här var precis så som jag trodde det skulle gå", tycker jag är lite fjantigt gjort. Med tanke på hur han och hans kollegor svartmålat framtiden för Saab och hittat på egna sanningar så känns detta som en ren efterhandskonstruktion för att försöka plocka lite statuspoäng. Det A säger om B och C säger mer om A än B och C kan man nog säga i detta fallet.

För att visa vad jag menar så kan jag ge ett exempel.

Att Japan och havet inte skulle bli parhästar var tydligt från första början. Hur samarbetet skulle gå stod skrivet i stjärnorna. Men ett besök med de båda vid kusten i november gav mig onda aningar.

Det var på en middag för utomjordiska supergalaxresenärer inför tebjudningen i Tokyo. Ja, utomjordiska, vi människor var inte inbjudna. Utom superspionen/besserwissern/stortänkaren jag som halkade in på lyxrestaurangen vid kusten ett par mil norr om stan av en ren jäkla slump. Hade en tid i tvättstugan och skulle köra en mörk tvätt egentligen.

Jag satt inte vid samma bord som de andra men skriver det nog ändå. Någon satt vid ett annat bord med sin nyfunne vän Mr Dry Martini och några utomjordiska supergalaxresenärer.

Plötsligt, just när vi ska få in teet kommer kyparen för första gången under kvällen över till vårt bord. "Vill ni ha te?", säger han till grannen till vänster. Helt utan förvarning alltså. Snacka om att jag fick någon typ av chock. (Nakenchock, bröstchock eller dubbchock tror jag.)

"Jupp, säger grannen, glatt. Hellre det än kaffe."

Då förstår jag att slutet är nära.


Det kommer bli en jordbävning nära nio på någon skala och det kommer bli en jäkla stor våg. Jag är närmast övermänsklig när det gäller allt. Men den där kvällen vid teet förstod jag. Vågen, som jag tänkte kalla zunnamii, skulle bli för svår för det där kärnkraftstället Fukushima jag råkat se tidigare under dagen.

Jag glömmer aldrig det ögonblicket. Jag visste att jag visste allt, men sa det inte till någon.

Möjligen lite överdrivet (mörk tvätt, yeah right!) men ni fattar va?

JAJ rules! [/quote