Det här med att säga till om de blir för högljudda funkar inte alltid speciellt bra. Sa faktiskt åt en 3-5-åring (vad det nu kan ha varit) som sprang omkring på en restaurant och skrek och kastade servetter. Då bad jag detta barn i fråga, på ett väldigt mysigt och trevligt sätt (faktiskt), att han kunde väl springa någon annan stans.
Fick en väldans otrevlig avhyvling av fadern i fråga. Så kunde man ju inte säga till ett barn för att "det är ju bara ett barn". Det verkar vara ett känsligt ämne att säga åt föräldrar, eller barn, att man störs. Eller så har jag bara träffat fel typ av förälder som inte kan ta en önskan på rätt sätt.
Min erfarenhet när det kommer till biosalonger, retauranter, flyg, buss, tåg etc.. är att föräldrar ofta inte orkar säga till sina ungar, utan låter dem hållas. Modern till ungen som kräktes i mitt knä sa till exempel "kom och sätt dig nu". Inte ett ord om ursäkt för mina nerspydda byxor.
Långt ifrån alla föräldrar är på detta sätt ska sägas, många har bra pli på sina barn. Men det märker man inte, för då störs man ju inte heller.