Nittio procent av svenskarna borde sluta hyckla.
De lever livets glada dagar under det stora kriskalaset som ger dem mer pengar i plånboken.
Jag tillhör krisens odrägliga påläggskalvar. Lyckades sälja min lägenhet till ett hyfsat pris mitt under dödläget på bostadsrättsmarknaden. Nu har jag köpt en betydligt större till ett strålande pris. Nästa år kan jag se fram emot att leva på högsta våningen med fri utsikt mot vattnet, öppen spis och en oförskämt stor balkong. Terass är en mer adekvat benämning.
På grund av de kraftiga räntesänkningarna ökar mina kostnader bara marginellt. Och så klart ska jag ta dit en hantverkare som målar och tapetserar om hela härligheten innan jag flyttar in. Det nyligen återinförda Rot-avdraget gör att en sådan historia blir billig.
Snart skördar jag också frukterna av det tredje jobbskatteavdraget - så råd har jag. Dessutom har priserna på mat och bensin sjunkit och inflationen är försvinnande låg. Läget kunde inte vara bättre. Inte heller behöver jag sörja att aktieportföljen rasat i värde. Jag har nämligen inte haft någon.
Så tack finanskrisen och tack regeringen. Jag kommer att kunna smörja kråset ordentligt under dessa nödens år.
Förstå mig rätt. Jag har inte önskat mig detta. Tvärtom. De stora varslen som i många fall verkställs i vår kommer att slå oerhört hårt. Alla som drabbas av arbetslöshet kan hålla sig för skratt. Liksom småspararna som har sett sina investeringar dunsta på börsen.
Jag vill bara raljera lite över finansminister Anders Borgs dystra utsagor om "vargavinter" och arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins litanior om "skitår". Detta är långt ifrån krass verklighet för nio av tio svenskar. Vi lyckligt lottade kan i stället gotta oss åt den manna som plötsligt regnar från himlen.
Utan skattereduktionen, chocksänkningen av räntan samt prispressen till följd av lågkonjunkturen, hade min ekonomiska situation varit mer eller mindre oförändrad. Nu kan jag se fram emot flera tusen kronor mer att röra mig med varje månad.
Jag gick till och med ur a-kassan häromveckan. Inte för att jag inte hade pengar över till det. Jag insåg bara att om jag förlorar jobbet skulle jag från dag ett tjäna mer som frilansjournalist än vad högsta ersättningen i a-kassan ger. Och a-kassan betalar jag redan tillräckligt till genom skatten, tyckte jag.
Som genom ett trollslag får jag därför drygt 200 kronor mer att sätta sprätt på.
Kanske är det äntligen dags att börja pensionsspara eller köpa lite aktier. Det är onekligen ett gyllene läge att gå in på börsen.
Svenskarna som med bister min säger till tv-reportern att "visst kommer man hålla lite extra i plånboken i julhandeln" kan ta av sig masken och erkänna hur det egentligen är.
Barnbarnen kommer att få fetare julklappar än någonsin, partnern det flottaste på åratal och själv kanske man unnar sig själv en ljuvlig weekendresa till våren.
"Upplevelser" är trots allt årets julklapp. Vi intalar oss att shopping faktiskt är en krisdämpande åtgärd för att döva det dåliga samvetet.
Bakom fasaden av allt snack om trenderna i krisens spår - second handboom och anti- kommersialism - lurar egentligen en bred medelklass som är mer köpstark än på länge. Vi skäms bara för att låtsas om det.
Vi gynnade grisar kommer att äta våra dyra delikatesser till jul och försöka förtränga fattigpensionärerna, de arbetslösa och det kämpande näringslivet.
Sedan önskar vi varanda ännu ett gott nytt år med skamlös champagne i kristallglasen.