Tidig morgon.
Väckarklockan är inte alls överens med en djupt sovande Fredrik. Fredrik vill sova. Det vill inte väckarklocks-skrället och den påpekar detta genom att börja föra en massa oväsen. Halvt sömndrucken Fredrik vaknar lite lojt, sträcker ut armen och trycker på "Snooze". Tack gode gud att skrället tystnar.
Behöver inte räkna några får alls innan jag åter igen är i djup sömn.
Strax därpå ringer den förbannade väckarklockan igen. Den här gången sliter jag mig upp. Fysiskt närvarande, men knappt mer.
Fy *** för tidiga mornar ...
Inser att jag inte handlat frukostprylar dagen innan. Ni som är sambos, har ni tänkt på hur snabbt man infaller i någon form av tillfälligt ungkarlsliv igen varje gång man är gräsänkling? Hm ...
Ett paket Singoalla-kex och lite Påskmust får fungera som frukost. Vad säger kostcirkeln om det?
Singoalla-kex är gott, men inte som frukost. Och kolsyrad dryck till frukost är inte heller någon höjdare ... Sitter fortfarande här hungrig och så och väntar på att caféterian på jobbet ska öppna, så att man kan köpa sig en redig frukostmacka och avnjuta den med någon blaskig Selecta-dryck i billig plastmugg.
Men, men ...
Jag är alltså fortfarande sådär lagom munter (inte alls) när jag går ut till garaget.
Har ju precis satt cabben i trafik. Alltid något att glädjas åt nu när solen börjat titta fram och värmen rent av börjar göra sig påmind.
Vårt garage är av typen med två dörrar som öppnas normalt utåt snarare än en garageport som viks uppåt. Dessa dörrar spärras automatiskt i sitt öppna läge.
Ändå sedan vi köpte kåken har jag sagt att vi ska köpa en redig, bredare, garageport till garaget. När garagedörrarna installerades någon gång på 80-talet så måste byggherren använt en Mini som måttstock för vilken bredd som krävdes. Genompassagen, när dörrarna är öppna, är nämlig så snålt tilltagen att till och med Kajsa Varg skulle bli imponerad. Visst funkar det även med en normal modern personbil, men en bred sportbil är bara att glömma. Corvette C6 går inte in genom våra nuvarande garagedörrar kan jag säga. Inte för att vi tagit reda på det den hårda vägen, men ...
Summa summarum - Man får verkligen vara på hugget, för marginalerna mellan dörrar och bilens backspeglar är rätt knappa.
Dörrarna öppnas, en äntligen något mer munter Fredrik hoppar in i cabben och drar rent av lite på mungiporna när motorn går igång. Det är något visst med turbo-Saabar. Det bara är så ...
Börjar backa. Kollar nooooga så att bilen går fritt på båda sidor genom porten. Det gör den. Inga problem.
När bilen är mer än halvvägs ute så släpper jag uppmärksamheten och bara backar rakt ut på vår uppfart.
Då smäller det. Det där ljudet som automatiskt bara låter dyyyyyrt och jäkligt trist. Krasch! Boom! Bang! som Roxette myntade i början på 90-talet.
VAD I HEL*TE?
Bakom bilen finns absolut ingenting.
Det är vår privata uppfart och den är tom. Ingen bil bakom. Inga trädgårdsverktyg. Ingen skottkärra. Ingen katt med extremt hård mage ... Ingenting.
Tror ni inte att den högra garagedörren bara näääästan fixerats i sin spärr, men givetvis inte helt?
Så med lite god hjälp av en väl doserad vindpust slog den igen ...
Nu ska jag vara den första att säga att jag hade en jäkla tur, mitt i allt elände. Höger backspegel tar hela smällen.
Det innebär visserligen att höger backspegel numera är helkörd. Spegelhus och spegelglas är blygsamt mer än bara lätt ärrade. Inget att rädda till eftervärlden direkt.
Som sagt - tur i oturen så träffar dörren just backspegeln och inte karossen.
Så visst kan man glädjas lite i allt elände.
Men det hjälpte knappast att göra min morgon bättre direkt. Nu ska dörrjävlarna bort!
Och mitt vid tillfället rådande humör gjorde knappast underverk för min bilkörning heller ... Vad f-n ligger han i MIN fil för och spärrar vägen? Flytta på dig kärring! Använd blinkers för i helv-te! Polisens trafikbuss? 50 km/h? So what?
Ja, ni förstår ...
Jag har haft bättre start på dagen. Men nu börjar den värsta irritationen släppa som väl är.
Allt jag undrar just nu är när f-n den där j***a caféterian öppnar egentligen?