Skriva-av-sig-behov:
Efter elva månaders underliga förkylningssymptom har sambon precis fått reda på att hon har TWAR. Det har inte varit ett kul år för någon av oss, ett par vanliga symptom är depression och tonårsbeteende och det ska gudarna veta att jag märkt av.
Hon lyckades tjata till sig ett twar-test av den femte läkaren i raden. Detta test var lyckligtvis var positivt (de är tydligen ofta falskt negativa) och specialistläkaren var innan testet säker på att hon inte har TWAR.
Under året har hon av läkarna bland annat fått tipsen att äta mer frukt, ta på sig mössan och att motionera ändå. Hon har också fått höra att läkaren inte har tid att sitta och lyssna på hennes problem och att hon inte kan förvänta sig samma kondition som när hon var 20 (hon är nu 34 och kan inte ta en kort promenad utan att få förvärrade symptom). Jag har alltid blivit perfekt bemött av läkare och har på det stora hela ett stort förtroende för kåren, men jag blir bestört när jag hört vad de sagt till henne.
Nu återstår det - förutom att behandla henne - att reda ut om även jag har skiten. Den är ofta symptomfri, men även jag har till och från haft lite underliga symptom i luftvägarna det senaste året, som jag tolkat som ansträngningsastma. Till saken hör att jag tränar rätt mycket och risken finns nog att jag sprungit ett maraton, lidingöloppet och tre millopp med denna bakterie i kroppen. Inte bra om det är så.