Laddade med lite verktyg, 8-liter TT-olja, tält, sovsäckar och kläder för nån vecka samt en elektrisk kylbox istallerad skuffen började vi då våran Sverigeresa med 92´an. Jag nämde ingenting (inte ens för mej själv) om hur mycket ”Bingolotto” denna resa egentligen var med tanke på jag inte gjort annat än bytt tändstift, filat brytarspetsar och ställt tändningen på motorn som vilat i motorutrymmet på en bil som stått under en pressening utomhus i närmare 30-år. Friskt vågat hälften vunnet och med vinden i ryggen och bra humör går det oftast vägen. Att jag dessutom ordnat en deal med mitt försäkringsbolag angående bärgning om det skulle gå åt skogen kan jag väl erkänna såhär i efterhand *ler*
Helt oplanerat började vi vår resa förutom att vi sagt det skulle gå söderut. Jag har släktingar i Ånge och ett antal mostrar som har sommarstugor på samma ställe... Bra! dit far vi och första etappen blev lämplig på ca. 11-mil.
Vi övernattade i en stuga 30-meter från Ljungans strand, drack kaffe på morgonen och stärkta rullade vi åter söderut. Planen var att ta oss till Niclas i Torsåker där vi var lovade logi och tisdagsträff på Kvarnbacken Efter bara ca. 2 mil blev 92´an en cylindrig och operation felsökning startades. Fibernocken på ena brytarspetsen hade gått av och det innebar att en ny brytarspets bara måste hittas. Något som i Östersund visat sej vara helt omöjligt så vad var oddsen några mil utanför Ånge??
Syster och svåger hade varit på samma ställe som vi och jag ringde ett nödsamtal. Kom hit med en bil... vi måste ragga en brytarspets! Var orden svåger fick i telefon och en dryg halvtimme senare satt jag i hans 9000 påväg mot Östavall och nu är vi framme vid den första helt osannolika händelsen på denna resa...
I Östavall finns en bilverkstad och där fanns det inga bekymmer. -Dra hit bilen så ska jag kolla runt lite... sa killen bakom disken när jag bekymrat placerade hela tändplattan med tillhörande brytare i hans hand.
När vi åter efter en dryg timme stod med 92´an på planen utanför låg det en begagnad brytare från en VW Polo som såg snarlik ut. -Meckade ur den här ur ungarnas lekbil... ser ut at kunnat passa, var killens kommentar när jag ivrigt studerade hans fynd. -Om du pillar bort sladden så får du nog till det, du kan låna bänken och verktyg inne i verkstan... Fortsatte han som om det var den naturligaste sak i världen att släppa in främlingar i grottan.
Det tog drygt 45-minuter och några hundringar senare så var vi åter på rull och äventyret var i full gång...
PANIK... BROMS!!! Vända och åka tillbaka... Åkt vägen mellan Järvsö och Bollnäs massor med gånger men alldrig sett MACKEN... den skitfräna ESSO macken... Du ser den från vägen (långt ner) på vänster sida, drygt en mil söderut från Järvsö.
När klockan var drygt 19:00 hängde vi i bakhasorna på Niclas 96´a på väg mot Kvarnbackens fikaträff.
Kvarnbacken ja... Trevligt folk, fräna bilar men... MUSEET som finns där går inte att fatta. Niclas har pratat var om detta men vilket ställe! En äldre karl i 75-års åldern har samlat på allt i fråga om vardagliga ting från tidigt 1800-tal till sentid och vad med grejor som finns där. Inga bilder i världen kan visa den mångfalt och jag säger bara till er som har möjligheten, BESÖK STÄLLET!! Sen att vi inte heller fick betala för fikat plussar ju på, du ska ha ett jättetack Niclas... Jag är mycket glad för din vänskap.
Tvätt av bil givetvis åsså närmade vi oss Uppsala. Det var hett som tusan, den manuella AC´n medels korsdrag gick för fullvarv men motortempen på 92´an låg stadigt på strax under hundra grader.
Frihjulet bråkade och ville inte rulla ur själv utan jag var tvungen att använda kopplingen för att det skulle släppa. Ett oljebyte i lådan gjordes helt resultatlöst, Yngwie var mest less över husses uteblivna löfte om bad.
Äsch!! Får väl använda kopplingen då och vi äntrade Elstockholmo på småvägar....
PSHSSSSSS hördes det tydligt genom den manuella AC´ns dånande strax innan Vaxholmsfärjan. Spiken som drogs ut ur däcket var dryga tre centimeter och Fredrik Ekendalh fick rycka ut med servicebilen efter Julle i vansinne slängt reservhjulpåburk burken ett par hundra meter i sjön *jävla skitgrejjor dom lurar på en*
Fredrik är en klippa och hans lugn i sammanhanget måste bara berömmas. Ett reservhjul lånades ut med orden, jag grejjar det här tills imorrn, så kan vi mötas vid Globen och byta tillbaka...
Globen city dagen efter hissades 92´an åter i skyn och hjul byttes tillbaka. Föga anade vi detta scenario skulle upprepas flera gången...
Roger i Nynäshamn bjöd på privat visning och torrbrytning av bla. Marcus Grönholms rallycross åk som kostar runt 2,5 mille. Fabriksspons borgar för full rulle och det är sällan man kommer så nära inpå dylika proffsbyggen. Stort tack Roger, det var ruskit fränt att se dessa tre + de andra brötet du hade på jobbet.
Ute på Torö fick då Yngwie äntligen sitt efterlängtade bad...
I Nynäshamn ställde vi 92´an på båten över till Gotland, strålande solsken inte en bris gjorde valet enkelt för en som inte gillar att åka båt *rodnar* Berit tyckte det var härligt att stå på bryggan och en reflektion -vad med båtar det är ute...
KUTENS BENSIN! En utflyttad jämte som har en helt sanslöst fränt café på Fårö...
”Lite” dekor i taket och baren...
Så har vi ju det här med skrot...
VACKERT!! Så man bara vill gråta...
Skulle givetvis badas även på Fårö och tas klassiska semesterbilder vid Fårö fyr.
Fårös natur är minst sagt speciell och måste erkänna raukarna är märkligt formade naturfenomen.
Mmmm men säg den semesteridyll som varar för evigt för nu är vi framme vid nästa helt otroliga händelse...
Vi hade precis kommit av färjan från Fårö till Gotland och rullade på med bra fart mot Visby. Det var en jäkla trafik och vi hade dessutom stått i färjekön i nästan en timme. Berit telefonerade om boende för här planeras ingenting i förväg då jag hör det ”berömda” PSHSSSSSS´et genom den manuella AC´ns dånande... Känner hur bilen börjar dra och vinglar åt sidan hundra meter längre fram vid en liten infartsväg med en postlåda.
Ute ur bilen visas det jag redan visste... SAMMA DÄCK är helt lufttomt. –Fan det här är inte möjligt, säger jag till Berit och känner hur precis allt driv liksom bara flyter ur en. Bilar, husvagnar, husbilar åker i hundra knyck en halvmeter bredvid. Klockan är drygt sju fredagskväll på Gotland. Det är säkert 28grader varmt och vilken människa på denna ö är nykter nog att hjälpa oss nu?
Slår numret till mannen med kontakter och två syrror på ön, -Du låter uppgiven Julle? är Fredrik Ekendahls kommentar i luren när han svarat och jag berättar vad som hänt. -Det finns det en snubbe som heter Rolle i Visby som gillar Saab, han jobbar på Shell och han kan nog ha någon ide, fortsätter Fredrik. -Återkom om det inte löser sej.
Eniro ger svaret att det finns två Shell mackar och jag ringer den ena.. –Jorå, men Rolle har semester, säger Gotlänningen i andra ändan. Jag får mobilnumret och ringer igen. –FAN!! e´ 92´an på ön, svarar rösten upphetsat som tydligen tillhör Rolle i andra ändan när jag förklarat mitt ärende. –Å jag som sitter i en husbil och dricker vin, fortsätter han utan att egentligen verkat ha förstått mitt problem. Efter lite dividerande om att Rolle tyvärr skulle gå miste om att få se 92´an live så finns flera alternativ med både verkstad, lån av reservhjul och däckmaskiner men allting finns i Visby. 5-mil att ta sej och en bärgare verkar vara enda alternativet så jag säger till Rolle att -jag ringer upp när det löst sej med transport.
Hinner inte ens lägga på luren när en karl dyker upp på Berits sida, -Har ni problem eller? Humöret var väl inte direkt på topp men jag förklarar vårt bekymmer för den intresserade mannen utanför bilen. –Bärgning till Visby säger du... jag har biltrailer och dragbil men har tyvärr druckit en starköl till maten. Noterar att karln verkar helt uppriktigt i sitt förslag och jag säger direkt –Inga problem, jag kör! så nyktrar du till efter vägen.
Ett par sekunder senare har vi skakat hand, presenterat oss och jag och Anders går ner på hans gård för att kolla lastställe och kroka ihop bil och trailer. Givetvis blir det direkt garegesyn när han börjar surra om en banracepreppad Alfa GTV och en orginalbubbla från tidigt sextiotal. Anders backar fram en sprillans ny VW-transporter som gått 200-mil och hänger på en lika ny trailer. Haksläppet är totalt hos både Berit och mej när han dessutom flinande öppnar ena luckan på överbyggnaden och visar tävlingsgokarten som finns inne i bilens skåp.
Vad är oddsen... jag bara undrar vad är oddsen för att vi just skulle få problem och slå stopp med bilen vid en dylik bildåres gård?
GPS´en förde oss ända in på familjen Gutenbergs gård några kilometer utanför Visby. Varför blev jag inte förvånad när jag såg alla Saabar, 92´an inne i verkstan och en fullständigt bilgalen Daniel som tog emot oss med öppna armar.
–Farsan ringde å sa du behövde ett däck men jag måste ju först få spana in bilen, flinade han.
Det var fullt med yngre förmågor på gårn och tydligen hade dom grillat å druckit öl. Men Rolle hade larmat per telefon och sagt att nu får ni baske mej nyktra till för nu är det allvar *ler*
Vi sa adjö till Anders som vände hemåt med trailern och innan han for så sa han flera gånger till både Berit och mej att, -Skiter det sej med bostad så kom till oss så får ni låna gäststugan... Med däcket i skuffen på Daniels 9000 åkte vi ner till Shellmacken, krängde av däcket och noterade spikjävulen som orsakat andra punkteringen på två dagar. Däcket var dessutom bara sopor efter tomkörningen. Vi hade rådslag och raskt hämtade Daniel ett sprillans Michelin med rätt dimension från lagret. 1170spänn sa mackbiträdet som intresserat undrade vad som var på gång och påpekade att en slang i moderna däck brukar aldrig funka speciellt bra.
Vad skulle jag svara på det? Fredrik Ekendahl hade sagt samma sak och enda anledningen till att det låg slang i däcken var pga. mina vända fälgbanor från 9-5´an. Däckshopen i Östersund ringde mej vid monteringen och förklarade i telefon att dom måste lägga slang i mina däck för det höll inte tätt runt ventilerna. Man måste väl kunna lita på en däckfirma?
Daniel och jag chansade, stoppade i en ventil och krängde på det nya däcket utan slang, läcktestade och visst fasen höll det tätt. Inte den minsta lilla luftbubbla vare sej runt ventil eller någon annan stans. Vi stirrade fånigt på varann och jag förklarade på nytt vad däckkillarna i Östersund hade sagt *morr*
Mackbiträdet dök upp i dörren och förklarade att Rolle hade nyss ringt och varit nyfiken. -600kronor sa han att du skulle få däcket för och jag funderade en stund på vad katten jag gjort för något som förtjänat denna vänlighet från alla gotlänningar.
Bostadsfrågan var fortfarande inte löst, klockan började närma sej halv tolv och båtbiljetten till Öland var bokad till strax före nio dagen efter. –Jag bäddar om i farsan och morsan säng åt er försökte Daniel flera gånger men nu ansåg jag vi frestat på turen för mycket. Berit och jag bestämde raskt för att låna ett par kvadrat av deras gräsmatta och slå upp vårat tält och Daniel servade oss både med ett glas vin till Berit och några öl till mej, vilken kille!!
Innan tältresning så fick jag en närmare guidning bland deras bilar. En lågmilad 95´a var parkerad i ett uthus och strax bredvid i ett tältgarage stod en lite lessen -77 Turbo *ryyys*
Vi kikade på Daniels rallyutrustade Lancia Delta Intergrale och grabben säger bara lite nonchalant, -Jag har en till också *ler*
Daniel Gutenberg //; Antar du kommer läsa det här och bara så du vet, ALL cred till dej!
Tveka inte en sekund att höra av dej om du åker norrut och jag kommer mycket gärna tillbaka och knäpper ett par öl tillsammans under mindre stressade omständigheter.
/Julle som saknat Gotland sen vi for.
Så blev det då dags för båtåka och Öland...
Som vi averkade tillsammans med massor av galna tävlingcyklister som givetvis valde samma väg som oss och på småvägar irrade vi oss sedan ner mot Blekinge...
Blekinge var raskt kört och den mänskliga GPS´en som heter Berit kikade i kartboken. Jag hade ett önskemål om Småland och den gamla bilskroten på Kyrkö mosse strax utanför Ryd.
Ett lappkast senare irrade vi oss in i de småländska skogarna som gränsar mot Skåne och i en by någon mil hitanför Ryd fick vi hugg på en lokal Pizzeria.
Några kilometer utanför Ryd kunde vi då svänga in på den lilla av kommunen uppförda parkeringen och promenera fram mot skroten efter den gamla landsvägen som jag både hört och läst massor om.
Det står massor med lik som är helt urplockade och på något sorligt melankoliskt sätt visas fragment av bilbeståndet i 40-50 tals Sverige.
En tidig Cheva -50/ -51 står likt en lowrider på underedet. En Ford Pu-front ( -47?) och ytterligare en sen förtiotals Chevrolet front påminner om jänkebilsbestånet som var mycket större förut.
En Ford Angila ”kvart över fem” och en sanslöst dålig Saab 95´a får tjäna som avslut på dryga hundratalet bilder som tog ute på mossen.
Läs gärna nedan avfotade historia om skrotens och livsödet bakom det hela som fått sådan utrymme i media.
Så var då äntligen Berit, Julle, Yngwie i Skåne med 92´an. Eländesskruven som inte ville sitta fast tog nu sin tribut genom att med sin bristfälliga fastsättning av ljudämparen skallrade loss flänsen mot grenröret. Lätt fixat några mil nedanför den skånska länsgränsen men jag lovar... han lät som en raket innan *skrattar*
Anders W lotsade oss till inkvartering på ”Bykrogen” drygt en halvmil utanför Kristiastad. Ett mycket fräch ställe med nyrenoverade rum och både god mat och öl i baren.
Tack Anders för tipset.
Skåne är ett fantastiskt vackert län, jag har kört tradare på just Skåne och genom lastbilsfönstret sett många häftiga slott, hus och kyrkor.
Österlen är bara så fantastiskt med sina mjuka skogfria backar och drygt två mil nedanför Tomelilla vände vi fronten mot norr.
Vi ville hitta ett fik, bara sitta och dricka kaffe, äta glass å kolla på folk. Vi svängde in vid en stor skylt som med STORA bokstäver förkunnade; Fik, Servering Välkomna in. Kärringen därinne påpekade med näsan i vädret, -Vi säljer inte bara dricka så det får ni köpa i kiosken i samhället.. ni får titta i menyn... ???
Irriterat vände Berit i dörren och sa till mej, -Här stannar vi inte! Körde kanske 150 meter när en ny skylt vid en alle till en typiskt skånsk gård på nytt förkunnade Servering osv.
Parkerade på en knölig innergård där det stod tre gamla veterantraktorer och kände direkt att här finns det ”rekordeligt folk”
Vänliga veckan rådde hos personalen och stället var mycket mysigt med en stor härlig gräsmatta med sittgrupper och parasoller. En liten butik fanns i anslutning till serveringen och det var likt ett galleri.
Traktorerna fångade givetvis mitt intresse och ägaren till farmen kom snabbt till undsättning och drog upp stora porten till vangslidret/verkstan
En helt renoverad Farmall trängdes tillsammans med en jätte John Deere och en gigantisk såmaskin. Innanför skymtade en Volvo med Hesselman maskin,. En mycket udda motor som har en dieselpump för diesel på ena sidan och förgasare för bensin mitt emot.
Inne i verkstan höll nästan hjärtat på att stanna... Där stod giganternas gigant. Den första STORTRAKTORN som startade hela vansinnet med Big Bud, Big Roy osv. i Amerika. Alltså den första IH´n som på sextiotalet var det största manliga fyrhjulsdrivna traktorn du kunde hitta i staterna. Klippanhytten såg aningen malplacerad ut på den store och f*n vad jag vill ha en sån här... Givetvis ska den vara utan hytt... Dyrka, smeka och brumma runt på byn *skrattar*
Givetvis blev det badstopp på vägen vid vårt snirkelikrokande och småvägsåkande tvärs genom Skåne. Då inte Sten-Arvid ville svara på telefon höll vi god fart genom Perstorp och siktade in oss på Örkelljunga där KG kunde ordna nattlogi.
Larmet gick på byn med omnejd att Östersundarna var hos KG och en efter en dök det upp mer Saabfolk, kaffepannan hölls varm och sommarkvällen var så bäst den kunde bli ute på verandan. Givetvis blev det en hel del bilsnack, resevedermödor och kik på olika åk. KG´s Topolino särskådades i detalj av Julle då dessa bara finns i ett fåtal i orginalskick då dragracing har tagit de flesta och visst ere bra märkligt att en sådan pyttebil blev så poppis i 402-meters svängen.
Emils Sonett, en BMW ”hajnos” (hur många sådana finns det kvar?) och en Lotus Seven kopia (race så ini h...te *frääääänt*) Vidare, Per-Eriks Jubbe och blivande rally V4´a var nog så kvalificerade garagegrannar till vår 92´a som också kvällen till ära fick tak över plåten.
En riktigt bisarr Opel Coupe 6 (rätt udda bil redan då det begav sej) fanns även i garaget och med rysningar efter ryggraden såg jag in i den teddyklädda coupen... NOSTALGI! så det bara skriker om det *ler*
Kg´s rallystukade 96 var så skön, han har haft prexis rätt tänk och jag skrattade igenkännande.
På förmiddagen väcktes vi av en tvåtaktares ilskna knatter och ett pipande sms sa; jag är utanför nu... Sten-Arvid hade tagit sin ”Miss Piggy” upp till Saabgaraget och efter vi druckit kaffe en stund så dök även Per-Erik upp som tydligen tagit någon form av ”kompledigt”
Jubben skulle provstartas och efter några försök så hördes V4´ans karaktäristiska gurglande mellan garageväggarna.
Sten-Arvids ”Miss Piggy” är också en bil i min smak, inte helt orginal och moddad på ett försiktigt och fränt sätt. Sedan som sista moment en tvätt och byte av den trilskande ljudämparbulten på 92´an. Innan vi började packa ihop oss och lämna alla trevliga människor vi träffat i Skåne.
En riktig rysare bjöd KG på innan avsked... Vi fick en alldeles egen visning av en familjs helt privata bilsamling.
KG//: Du ska ha ett jättetack! det är just sådana personer som du som får en att minnas semestern med både värme och en oerhörd glädje. Vi kommer gärna på besök igen...
/Julle, Berit & Yngwie
Lämnade våra nyfunna vänner med lite vemod och fortsatte med full kraft mot Halland. Telefonkontakt med Emil tipsade om en fisk och rök restaurang där en superb middag avnjöts (Tack Emil) efter det obligatoriska badet. Yngwie är värre än barn när det gäller vatten *ler*
Austin Healy klubben hade haft årsmöte, Sverigemöte eller vad det nu var och det var 5-6 Healys på parkeringen varav en holländsreggad med en helfrän båt efter. Halmstad kändes inte som ett allternativ då 92´an ogillar stadstrafik, rödlysen och köer. Det var över 30 grader varmt och vi stekte på resturangens uteservering i skuggan säkert ett par timmar innan vi ens funderade på att lyfta.
Det var hade varit dåligt med annonsering från saabtokar längs vägen norrut och vi vet inte om Göteborgarna, väst och östgötarna blivit helt utslagna av värmen. Walle var den enda som sökt kontakt (hoppas vi kan ses en annan gång) Så vi drog upp till Lyrestad direkt på kvällen där det fanns utrymme för en längre vila och omvårdnad av Julles mamma.
Diverse efterforskning gjordes under början på veckan och på onsdag eftermiddag ifall någon organiserade tex. onsdagsfika i närheten av Mariestad. Efterlysningar via bl.a. Jonas L i Östersund som var vår länk ut på internet gav ett oerhört klent gensvar. Överhuvud taget var det noll respons i fråga om Saabåkare där vi befann oss förutom alla turister och pensionärer vid Göta kanal som vinkade glatt och ville surra med oss när de gånger vi åkte ner på den lokala livsmedelsaffären i Lyrestad.
En nyinköpt Wheels onsdag eftermiddag gav svaret där deras kalender sa; Onsdagsfika/träff Hajtorps café Töreboda. Så lyckat! För dit hade vi drygt 8 kilometer...
Det var helt otroligt med folk och bilar. Alla bruksholkar parkerades utanför området och entuistbilarna vinkades av funktionärer in i själva trädgården. Vår entré skapade ett sanslöst drag med folk som ville surra och kika på 92´an. Förutom vår Saab tror jag det bara fanns två stycken TT 96´or så man kan ju undra var alla andra höll hus...
Det parkerades i långa rader längs Göta Kanal och så mycket grant att titta på. Det blir lätt lite enahanda när man åker på sina lokala fikaträffar. Är ju liksom mest samma bilar som oftast dyker upp, kanske även därför vi skapade en sådan hype med vår Saab.
Många gånger funderar man i efterhand om hur tillfälligheter styr vad vi får uppleva och en av kvällens två höjdare dök upp helt oanonserat. Står och pratar Saab med en kille som jag nu tyvärr har glömt bort namnet på men... Hans mobil ringer och han svarar bara kort, -Kommer inom ett par minuter...
Killen tittar på mej och Berit och ställer sen frågan, -Ska ni bli med på en bilbåt tur?
Jag visste ju det fanns 3st Amphicars bland alla bilarna, dessutom tagit kort på dessa. Men från det till att bli inbjuden på en åktur i dessa minst sagt speciella bil... båt... bil?? Ja vad man nu ska kalla fordonet var ju inte min första tanke.
Kan säga jag haft lyckan att få provköra/ åka mycket olika och knepiga fordon från motoriserade sparkar, röramsförsedda v-åttor, roddar, jänkare mm. Men precis som med husbilen liknade detta ingenting annat, dessutom är jag personligen inte så värst förtjust i sjön.
Landsättningen var inte helt enkel, bilen.. *ehh* båten är ju bakhjulsdriven så man måste liksom både komma rakt och ha fart så bakhjulen hittar fäste. Inte blev det bättre av att "familjen and" simmade in just där vi skulle upp med bilen... *ehh* båten.
På väg från träffen tar vi rygg på en av de få tvåtaktarna som fanns på plats. Efter små krokiga asfaltsvägar var vi bitvis uppe i över hundra och Berit som krampaktigt håller sej fast ropar, - vad är det frågan om... såhär fort har du ju inte kört under hela resan?
Killen i Saaben slår stopp och kommer frågande ut, -Vad sitter det för motor i den där? Går ju katten inte att köra ifrån dej *skrattar*
Vi blir inbjudna till Sjötorp och väl hemma hos honom så får jag en kik på något som jag bara måste ha...
En av de modellansvariga på Saab i Trollhättan har tillverka gjutformar som denna kille har köpt.
Tänk; tokvass glödstiftare, radiostyrning och lackad som min stora *suck*
Den ska jag skrämma gamla tanter, katter och hundar med *garvar*
Ett angenämt problem uppstod, vart åker vi, A-bombers Uddevalla eller Classic Car Week i Rättvik?? Flukt på väderprognosen mot helgen avgjorde, det fanns risk för regn på bägge ställena men Dalarna verkade stabilare.
BROMS... PANIKNIT!!
–Vad såg du nu då? Undrade Berit när 92´an nästan kantrade i u-svängen tillbaka in mot Filipstad. ”min Mustang”... prexis en likadan som står isärbombad hemma och nu fick jag även ett ansikte till telefonrösten hos Rolands Mustang Parts.
Småvägar och irrande utanför kartan... Rakaste vägen är inte det primära på den här resan.
Den manuella GPS´n Berit hittade i alla fall tillslut till Dalarna.
Så det obligatoriska badet.
På rastplats Leksand har jag fotat massor med bilar, så även oss och 92´an.
Tur som tokig lyckades Berit ragga sängplats på ett vandrarhem klockan sju på kvällen i ett annars fullknökat Rättvik. Vet sedan tidigare år att det brukar vara helkört att ens hitta tältplats classicveckan. Ännu mer kört brukar det vara att kunna ställa upp husvagn men nu... Mitt i byn och dessutom i en länga där husdjur var tillåtna.
Avslappnad sittning intill genomfartsleden I Rättvik och bara vara med...
Stefan ”Kortnos” joinade oss fram på eftermiddagen. Han hade varit på något kulturellt engagemang i Falun och pratade han om opera eller var det inventering av växter runt Siljan? Alltså riktiga stolletag när det är raggarträff i Rättvik. Hur som helst ledde vi in honom på det nyttiga spåret med en sallad till middag med avgaserna spirande en decimeter från middagsbordet.
Roddar roddar roddar...
Ett å annat skumt fordon som tex. en motoriserad kylbox sen orginalarare givetvis...
Åsså manligaste trucken den här dan...
Vid hundrastningen senare på kvällen den obligatoriska skrotkollen. Japp! dom stod kvar och nej! säger inte var dom står.
Fredagskvällens spontancruising blev en sjöblöt historia vid nioblecket men folk är bra tappra ändå. Man sitter envist kvar i spöregnet med uppfällt paraply och glor på bilarna som cruisat fram och tillbaka hela veckan.
Kön till travbanans final på lördagen ringlade lång och regnet hängde i luften. Sekunder efter vi parkerat bilen så dök Kåre Torfjäll och Henrik Tungström på oss, nyanlända från Östersund i Kåres Morris Minor.
Å regnet bara strilade ner... Tankbilen e bara så frän och snutkärran har många balla detaljer.
Hur udda buss är inte Futurlinern då? En mycket fascinerande känsla att klättra upp i förarstolen och försöka tänka sej en karavan med tio stycken likadana eller var det tolv?
Avslutar bilbilderna med Fredrik Ekendahls tillknösade 96´a och bland annat en superfin V4´a.
Regnet tog udden av hela arrangemanget och vi + hälften till satt sedan i kö lååååånga tiden för att få köra ut. Antagligen var inte funktionärerna beredda på detta för det var bra bökit innan det blev rull på hjulen.
Mindre kul med 92´ans så kassa torkare, att dessa gick igenom besiktningen är en gåta så fort det regnar. Längre upp i norrland avtog regnet men säg den glädje som vara för evigt.
Omkörda av en BMW med en vilt viftande kvinna gav oss bara frågetecken tills sekunden senare...
Inget PSSSSHHH den här gången utan ett rejält KLADUNS!! när den vita däcksidan kastades in under däcket (det var den hon sett fladdra) och det drog mot diket.
-NÄE!! Det är inte möjligt, men visst var det så... Torrt konstaterades det att nu var framhjulet tomt på luft och vad hade vi gjort för ont?
Resignerat styrde jag in på gamla vägen för att få vara i fred när vi bytte däck. Munterheten fanns helt enkelt inte och irriterat började jag hissa upp bilen. En röd Volvo 850 stannade till, erbjudandet om hjälp avfärdades torrt och killen dröp av med kommentaren frän bil i alla fall... *f-låt*
En halv minut senare rullade en kameleont lackad Audi 80 med jappsdämpare fram. ”Jag orkar inte med några tonåringar nu” tänkte jag surt och såg på Berit hur hon läste mina tankar. Skägget som vevade ner rutan var i vår ålder och på klingade hälsingemål erbjöd han sej sin hjälp. –Nej det går bra ändå, menade jag me karln fortsatte envist, -Men nu har du ju ingen mer reserv att använda om du kör punktering igen tjatade han. Jag har verkstad med däckmaskin femhundra meter bort, ska vi inte kolla vad som sitter i däcket och lägga i en slang då?
Det kunde jag ju inte säga nej till och humöret tinade och varför blir man inte förvånad? Här står vi med punktering en halv mil utanför Bollnäs och andra bilen som stannar har egen verkstad femhundra meter bort. Dessutom visade det sej att han var biltok och hade mycket skoj i sin ägo.
Hur som helst, nu kom sanningen fram och det som Fredrik E mfl. påstått blev real life. Ingen spik men däremot rejäla märken i slangen från däcket insida...
och ett hål orsakat just av skavningen mot däcket. Ventilen som suttit i den slanglösa monteringen sedan Gotland höll fortfarande fullt tryck och raskt bestämdes att resten av däcken monterar vi av och river ur slangarna på.
Efter en middag på en Kina restaurang i Bollnäs blev det full fjong mot Östersund. Västernorrland passerades och...
Vi nådde åter de jämtländska skogarna...
Slutord
Vi har kört drygt 270 mil med 92´an. Inte helt störningsfritt men ändå helt okey med tanke på att bilen är från -56 och maskin är helt orörd (i alla fall under de senaste 40 åren)
Vi har träffat massor med underbara, underliga och härliga människor under vår resa men fränaste personen måste i alla fall vara tanten jag mötte i Rättvik. Hon var i 60+ års åldern och mycket intresserad av min 92´a.
Vi surrade länge och hon ställde massor med frågor och synade bilen ordentligt. Hon var helt klart inte bet på bilar och framförallt Saab 92 så jag började ställa motfrågor och javisst, hemma på gårn hade hon en egen. Den hade varit i familjen sen ny, helt orenoverad och i mycket bra skick.
Till Rättvik hade hon åkt enbart för Classic Car Week och hennes gubbe? ja han fick inte ens följa med för han var så trist *skrattar* Tanten var ju skitfrän och berättade att hennes väninnor tyckte hon var helt tokig eftersom det inte var första gången hon åkte iväg ensam på ”raggarträff”
En annan märklig notering... jag har inte själv haft äran att besöka Saab museet i trollhättan men där måste det helt klart stå massor med 92´or med tanke på ett antal människor vi mött från norr till söder som kommit fram och pratat Saab. Just en 92´a hade dom själv en gång i tiden som var så fin att Saab museet köpte den när det var dags att byta bil???
Notering nr 2: Haksläpp gång på gång vid lyft på huven och folk sett att motorn ”bara” är 2-cylindrig. Verkar som de flesta trott alla Saab tvåtaktare var 3-cylindriga.
Notering nr 3: vet inte hur många som envist menat att de första årsmodellerna av 92´an hade delad bakruta.
Envis som synden var även den man som ivrigt påpekade att han hade haft den modellen av 92´an som man startade med växelspaken.
Over and out/ Julle vid tangentbordet
Svara med citat
. 
