Tur att man har kattlika reflexer... från en väldigt långsam katt. Ett halvårs fördröjning räcker väl för att undvika vilken kula som helst? Hursomhelst hoppas jag för din egen skull att du fått klarhet i hur vevaxelgivaren funkar på B204L, om inte får du lite text saxad från WIS.Ursprungligen postat av PureSpirit
"Från vevaxelgivaren får styrdonet information på stift 41 om vevaxelns läge och varvtal.
På vevaxeln är en hålskiva med 58 ribbor monterad. Givaren är av induktiv typ och är monterad i motorns vevhusvägg. Avståndet mellan givaren och hålskivan är inom 0,4-1,3 mm och är inte justerbart.
Givaren fungerar som en generator och lämnar en sinusformad växelspänning. Genom att mäta frekvensen kan styrdonet bestämma motorns varvtal. Efter hålskivans 58:e ribba saknas 2 ribbor. När ribba 1 sedan passerar givaren vet styrdonet att vevaxeln är 117° före övre
dödpunkt (F.Ö.D.).
Spänningen från vevaxelgivaren varierar med varvtalet. Vid tomgång är spänningen 7-10 V (AC) och vid 2500 r/min ca. 15-20 V (AC). Det är emellertid frekvensen och inte spänningen som är intressant för styrdonet.
Styrdonet använder i huvudsak motorvarvtal och vevaxelläge för att beräkna tändtidpunkt, insprutningstidpunkt, insprutningstid, laddtryck samt för tomgångsreglering.
Bränsleinsprutningen stängs av när motorns varvtal överstiger 6200 r/min.
Så snart styrdonet får pulser från vevaxelgivaren jordar styrdonet huvud- och bränslepumpreläerna.
Om givaren inte fungerar eller vid brott i kretsen startar inte motorn.
Givarens resistans är 540±55 Ohm."
Då det känns som att hela internet (främst min webserver) försöker motarbeta mig idag kan jag inte lägga upp dokumentet, men det enda viktiga som står där finns med i citatet ovan. Hoppas någon har nytta av det iaf
MVH