Jag vaknar mitt i natten utav ren skär skräck, cancern har besegrat din kropp och för ditt liv finns inget hopp.
Det visar sig vara en mardröm med olyckligt slut, du kämpar på trotts att din lilla kropp säger stopp.
Teo du är så stark och fin, när ditt blonda hår föll av så kom mina tårar, du var sjuk och det fanns ingen ände.
Men någon vill annorlunda och sänder dig en ängel, som ger dig kraft och tålamod utanför denna värld. Så liten och så tapper
kan ingen vara, du sväljer din medicin trotts att du vet hur äcklig den är. Tänk om man ändå hade lite av den kraft du visar,
Universums dolda krafter talas det ofta om, jag tillber dom varje dag i hopp om bättring. Nu börjar det att synas ett kraftigt ljus i änden
av den långa mörka tunnel vi vandrat i, men jag har så svårt för att ta ljuset på allvar. Är så rädd för att ta ut en seger
i förskott när det gäller dig, i hockey & fotboll så går det utmärkt, men då är inte känslorna så nära som när det gäller dig.
Nån gång när du blir äldre så ska jag berätta om mina känslor för dig, jag älskar alla mina barn men du har blivit väldigt speciell.
Jag tror att din sjukdom har format din personlighet, du är helt klart en ängel med stort tålamod. Buset börjar ta över din sjukdom nu,
tänk att man kan bli så glad över en sån sak. Så glad över att se hur livet sprider sig i din kropp, har inte vågat tänka mig ett annat
slut än det här. Trotts 40 års ålder så är man så skör, överlever inte du så är det jag som dör.
Jag älskar dig Teo
/Pappa
Ursprungligen postat av Aceman67
Det är väl det som är det viktiga!
