Jag påstår fortfarande att inertiella belastningar i staken vid kolvens vändpunkt är egentligen det enda man bör dimensionera för då dessa är proportionellt mycket större än eventuella spänningar inducerade av förbränningstrycket.
Med andra ord, så länge kolvtoppen pallar cylindertrycket kan man mer eller mindre skita i cylindertrycket så länge motorn inte spikar. Detta bekräftas av praktiska erfarenheter med folk som har laddat väldigt mycket på i övrigt orginalgrejer (dock vid rimliga varv).
Med andra ord bör man välja andra kolvar/stakar om man plannerar varva högt (i syfte att utvinna mer effekt genom hög vrid på höga varv), men skippa det ifall man inte tänker varva över säg 6500 varv.
Laddtrycket kan inte göra ett skit åt stakens integritet så länge motorn inte spikar. Staken tycker att cylindertrycket är fjärt i vinden och är istället rädd för kolvvändningen vid ÖDP/NDP. Tunga kolvar + stor slaglängd + mycket varv = höga belastningar vid tappar och vid kolvbultens ifästning i kolven.
Stålstakar och lätta kolvar är aldrig fel, men cylindertrycket (som är mer eller mindre proportionell mot laddtrycket) är inte ledande faktorn här.
Artiklar neråt grävde jag upp i första bästa motorboken jag hade tillhands.
Jag hade en simulerad graf som visar stakbelastning kontra vevvinkel där det klart och tydligt framgår att cylindertrycket är egentligen ointressant faktor som dessutom avtar med varvtalet samtidigt som inertiella belastningar ökar. Ska försöka hitta den senare ikväll...