Tidigt 2000-tal, min första egna bil var en mörksilver 9000 CD, Körkortet var relativt färskt och jag minns mycket väl lanseringen av nya 9-3:an.
Farsan prenumerade på Bilsport och Teknikens värld och efter att ha meckat sönder moppar och allt annat möjligt i garaget under ett par års tid parallelt med honom och hängt över hans axel var det naturligt att jag, liksom Farsan, vurmade för Saab.
Han med i någon klubb eller förening för tjänstebilsförare och hade via dem fått frågan om han ville provköra nya 9-3:an ute på Arlanda bana 3 innan den öppnade och bjöd med mig.
Sjukt peppad och häftigt att få följa med på en provtur tackade jag självklart ja!
När vi väl kom dit var det någonting helt annat än jag föreställt mig. Jag hade trott en vanlig provkörning där han körde en sväng runt bara och där jag satt bredvid som passagerare men det visade sig vara ett helt evenemang med lunch, provförare från Saab, konabana och allt möjligt.
Jag skulle få köra den nya 9-3:an!
Många detaljer är suddiga men jag minns vissa saker väldigt väl.
Vi delades upp i grupper där alla skulle köra varsitt par, några varv per station.
Jag som snorig tonåring stod där med en handfull okända medelålders firmabilsförare och Farsan och jag hamnade i olika grupper.
Det var nervöst med ett relativt nytaget körkort och en helt ny Saab 9-3:a men vi gick mellan olika stationer och fick köra olika konbanor. Först körde instruktörerna med oss i bilen och visade hur vi skulle hantera banan och vad vi skulle tänka på.
Bilarna gick som på räls och jag tyckte det var helt makalösa!
Det instruerades hur hur man justerade en korrekt in sittställning och gavs anledningarna till varför. Armbågarna skulle vara böjda i 90 grader, kvart i tre och man skulle kunna vrida ratten 180 grader utan att ta händerna av ratten så väldigt nära. Motiveringen var att smällde man skulle inte förstöra armarna. Sådana saker satte sig på minnet.
Jag hamnade i förarpar med en “herre” som under körningen “dj*vlar-i-mig” skulle pressa skiten ur bilen och gärna lite till. Hans beteende bakom ratten gjorde att det blev läskigt att åka med. Kommer ihåg hur hela hans manér byttes och jag uppfattade hela hans kroppsspråk som aggresivt när han väl körde.
Under dagen bjöds det på lunch och alla bord fick en provförare där det pratades vitt och brett.
Av någon anledning tror jag den killen som hamnade vid vårt bord ursprungligen kom från England men jag kan minnas fel. Jag drog iallafall paralleller mellan honom och Nalle i Snowroller av någon anledning, tror det var håret. Han fick frågan om det inte var ett fantastiskt roligt yrke att vara provförare men han svarade att det inte var så kul i längden när man kör en hel dag på samma slingbana och ska göra samma sak de närmaste dagarna.
Var även snack om vad som skulle hända med bilarna vi fick köra och alla vid bordet kom med erbjudanden om att försöka köpa loss dem när han berättade att de skulle skrotas efter sommaren då det var förseriebilar.
Det avslutades med att instruktörerna bad alla kliva in i bilarna och de körde en konbana i full fart tätt efter varandra och jag upplevde det som mindre än en halvmeter mellan bilarna och var mäkta imponerad!
Allt detta formade min bild av 9-3:an som en makalös och fantastisk bil.
Den lilla SID panelen ovanpå instrumentpanelen, som GM senare rationaliserade bort, den med dagens mått knappintensiva klimatanläggningen och stereon,värmer extra mycket i mitt hjärta.
Jag läste boken ”Saab 9-3 - En helt ny sportig sedan” av Anders Tunberg, om utveckling, körglädje och allt möjligt kring bilen och tyckte den var fantastisk.
Utseendemässigt, utvändigt, kan jag erkänna att jag föredrar den lyfta versionen kom 2008 men denna första generationen ligger mig ändå varmt om hjärtat. Det ska bara vara fyrkantiga knappar på AC:n och stereon helt enkelt och en SID ovanpå instrumentpanelen.
Jag har kvar två (!?) exemplar (möjligen om jag snodde även Farsans?) av boken ”Saab 9-3 - En helt ny sportig sedan” av Anders Tunberg från den tiden och många minnen kring bilen och lanseringen.
Genom åren har jag haft en handfull Saab:ar.
När jag skaffade egen familj blev det en 2009 9-3 SC som ursprunligen rullat som tjänstebil i Trollhättan innan jag köpte den. Någon tjej från ekonomiavdelningen på Saab hade haft den, jag kommer inte ihåg namnet på henne men jag vet att jag kollade upp det när det begav sig och jag hittade henne på LinkedIn vet jag.
Älskade den bilen men med tiden växte familjen och behoven, tiden fanns inte att underhålla den på ett rimligt sätt och den såldes. Även om den var en dröm så var det inte en SS.
Åren har gått, barnen växer och möjligheten till ”egen tid” återvänder sakta men säkert.
Efter att ha fått lite motivation av nya bilintresserade kollegor på jobbet bestämde jag mig, jag ska ta och skaffa mig en hobbybil. En röd 9-3 NG SS, Pre-facelift!
Att skrapa rost är väl egentligen aldrig kul men å andra sidan har jag aldrig gjort plåtjobb och rostlagningar tidigare och någon gång måste man väl lära sig? En 9-3:a kändes precis lagom i gränslandet mellan vanlig bruksbil (även om de försvinner i snabb takt) och renodlad hobbybil att försöka och lära sig rostlagning på. Dessutom tycker jag lite av charmen med en hobbybil är just att ha en del att göra på den. Är det för bra skick så det bara är löpande service är det någonting annat nästan.
Aeron är bra mysig och skulle nog vara en målbilden men samtidigt är det svårt att hitta en hyfsat välhållen Aero nu när de börjar närma sig 17 år, ofta känns de sönderkörda av ynglingar och kraftigt eftersatta i inredningen. Knappar och läder är väldigt ofta riktigt slitet och ser väldigt tråkigt ut tycker jag.
Jag jagade på Blocket ett tag och hittade till slut en relativt fräsch 9-3:a på 20.xxx mil. Inte jätterolig motor, 1.8t, och Linear men förhoppningen är att den motormässigt är hyfsat välskött och inte sönderkörd. Inredningen var ganska fräsch och det i kombination med att den var röd gjorde att jag slog till. Rost i några skärmkanter och begynnande på något hundben men det har jag räknat med.
Den kom på 15” ”fulfälgar” och när jag provkörde den så klonkade framvagnen och den gungade som ett slagskepp tyckte jag. Jag utgick ifrån att dämpare och kräningshämmare behövde bytas. Ingenting orimligt i kombination med rostlagning, lagom projekt.
Två huvudsakliga ägare som jag kunnat identifiera och sist nu en ”blocket fixare” som bytt bromsar och fullagat rosten för att sälja den vidare.
Har en oro för nedslag på rost på kommande besiktning, bärande balkar, bakaxel eller hjulhus och faktiskt inte vågat lyfta den ännu för att se efter men ska göra det snart.
Även om jag allra helst skulle vilja sätta på ett komplett kjolpaket, sänka den och uppdatera inredningen så leker jag kanske lite med tanken att behålla den relativt intakt och orginal och bara försöka fräscha upp den ”lagom” mycket. Laga rost och blemor i karossen.
Svart tygklädsel är inte ”hett” direkt men det är någonting där ändå kanske att försöka behålla den orginal, vem vet?
Målet är en sommarbil och inte att ”bruksa” den, det har jag annan bil för.
Eventuellt spårar jag fullständigt och försöker få tag på full Aero utrustning till den men först och främst ska besiktningen klaras av sen får vi se.
Lite småpill har det blivit än så länge:
* Ordentlig tvätt utvändigt, gick loss med polish och vax
(Soft99 Micro Liquid Compound Dark & Fusso Coat) mest för att det var kul. Overkill med lackskador och mängder av stenskott men är såpass lättjobbat och roligt så det var svårt att låta bli. Fick bort en del märken och skit från andra delar av lacken.
* Bytt nyckeldosa
* Nya emblem fram och bak
* Nya regplåtar fram och bak och nummerskyltshållare från Saab Museet
* Hyfsad tvätt invändigt (dammsugning bara, skulle vilja våtdammsuga rubbet)
* Åtgärdat centrallåsknappen i förardörren som inte funkade (Kontakten var inte inkopplad i dörrsidan eller så hade den lossnat. Lite märkligt)
* Fixat ett skaller i bakdörren (lös mutter)
Som av en händelse sprang jag på Saab Cars Magazin, som jag helt missat tidigare, och den i kombination med en sväng till Saab festivalen i Trollhättan gjorde att ambitionen och motivationen var på topp!
På NEVS utförsäljningen köpte jag lite småplock. En radio för knapparna, två billiga bakdämpare (250:- styck!) och en handfull skruvar och bult. Var tokpeppad och hade ruggigt högtflygande planer efter det. Lyssnade på Studio Klassiker podden på både vägen dit och tillbaka och kände mig som en riktig gubbe
Fick ned förbrukningen till 0.67 vid landsvägskörning fram och tillbaka till Festivvalen!
Beställde kompletta nya fjäderben men när jag satte igång och plockade bort de gamla så hittade jag små rosthål i fjäderbensfästet och fick kalla fötter. Insåg att jag börja projektet i fel ända och inledningsvis måste rostlaga och få den igenom årets besiktning innan jag kan börja lägga ned seriösare pengar på uppgraderingar. Såg dessutom att båda dämparna fram verkade vara bytta relativt nyligen så jag får inte riktigt ihop det med slagskeppskänslan. Det blev en bytt krängningshämmare på ena sidan och återmontering av ursprungliga fjäderbenet.
Skillnaden mellan en Aero (som jag kan tänka mig var vad vi fick köra på Arlanda) och Linear är markant och det i kombination med att den egna referensramen har justerats en del gentemot vad man hade för 20 år sedan
Målen för i år är huvudsakligen:
* Stoppa klonket i framvagnen
* Försöka få tag på ett par originalfälgar
* Polera strålkastarna
* Fräscha upp listerna utvändigt
* Stoppa den värsta rosten i karossen
* Börja rensa rost under
* Byta utslitna knappar på instrumentpanelen
* Få den igenom besiktning
Vi får se vart detta landar.
Svara med citat
Ursprungligen postat av GlennB
..Du får titta in igen, hänger fortfarande folk där 
