Denna tråden handlar om en singelolycka med ett budskap. Fritt fram för admin att flytta tråden.
Idag hände det som aldrig skulle hända. Det fick inte hända, och det kunde inte hända. Jag hade en jobbig måndag. Jag körde av vägen.
Efter ett par månaders ägande av min aero kände jag mig självsäker i bilens köregenskaper. Vilken växel som fungerar bäst i vilka hastigheter, vilka vinklar in i kurvor en ska ha och när kraften ska krämas på. Ute på Höglandets småvägar lät jag testa min bil på ny mark. En kompis hängde med och tipsade om den roliga vägen.
Efter några kilometer hade jag bra fart på rakframsträckorna, och kurvorna var som smör. Jag kanske tog med lite för mycket fart in i en högersväng, men med förvåning kom en snäv 90-graders vänstersväng direkt efteråt. Rikta ratten mot vänster, fötterna på bromsen och jag skriker för full hals. Vägen var våt, och skumpet in i kurvan hjälpte inte. Bilen flög ner för en brant grässlätt, över ett elstängsel i lårhöjd och landade hårt i en kohage. Helt utan grepp i det blöta gräset tog det ett tag för att få stopp på bilen.
De 5 sekunderna från reaktion till stopp kändes eviga. Jag hann tänka på min kvaddade bil, mina arga föräldrar och den förstörda ekonomin.
Min kompis hoppade ur bilen först, tog ett varv och frågade mig hur jag mådde. Jag ville inte ens gå ut ur bilen. Jag kunde bara se den mosade fronten framför mig. Bärgningsbilen som släpar upp kadavret från slätten och en arg kobonde.
Min första reaktion när jag såg varvräknaren på 0 var att försöka starta bilen. Inget rök från kylaren, så ännu kan det inte vara över. Bilen startade, och landade på vanliga varv. Jag kliver ut och pustar ut. Höger framfälg hade jordkockor mellan ekrarna, läppen på kofångaren hade en ny spricka och en liten repa hade dykt upp på sidan.
En kvinna kommer körandes och min kompis stannar henne, och frågar om hon känner bonden. Hon berättar att hon arbetar på polisstationen i Eksjö (Panik) och att hon inte tänker göra någon anmälan om inget har kommit till skada. (Ingen panik)
Vi flög över elstängslet, så det var intakt. Stolarna räddade våra ryggrader, så de var intakta. Bilen startade och kunde rulla på hagen, så den var intakt.
Hon tog mina uppgifter, tog ett par bilder på bilen och körkortet och sade att hon skulle återkomma med bondens uppgifter. Vi lyckades hitta en väg ut från hagen på andra sidan, kunde rulla ut och pusta ut.
Vid närmare inspektion i underredet verkade inget vara skadat. Vi körde försiktigt tillbaka, och inget har påverkats. Jag kunde alltså köra hem bilen som vanligt och tvätta av jorden innan min pappa kunde se vad jag gjort. Det han inte vet har han inte ont av.
Jag har pratat med bonden, och vi är överens om att ingen skada har skett, och inga anmälningar behöver göras. "Det är sånt som händer" konstaterade bonden.
Detta kan vara lite kontroversiellt ändå att jag talar ut om mitt stora misstag. Det kunde ha gått mycket värre, men jag är tacksam att så inte blev fallet. Jag kommer ta med mig två stora lärdomar från detta som jag ändå vill förmedla vidare:
Kör inte för snabbt på småvägar. Det är idiotiskt, och farligt. För mig, för mina passagerare och för mina medtrafikanter. Det kunde lika gärna varit ett skogsparti vi flög in i.
Hade jag inte suttit i en SAAB kanske det hade varit värre. Med tanke på hur hårt vi egentligen landade så klarade vi oss bra, och att bilen rullar som vanligt är helt galet. Det tyder på ett stabilt bygge och höga säkerhet, trots bilens ålder och miltal. Sätena gjorde allt för att vi skulle ta smällen så snällt som möjligt. Det finns ingen tvekan att detta inte är min sista SAAB. Det kommer nog ta ett tag innan jag kör bilen igen. Det blir bussen ett tag framöver.
För den som är nyfiken, detta blev de slutgiltiga skadorna på bilen: http://imgur.com/a/izjR5
Det blir en rejäl SAAB-story att berätta med den rullande bilen. Ta det lugnt där ute.
Svara med citat
Ursprungligen postat av mioh
