Vad ger en bil karaktär och känsla?

[JSN]

En tråd lagom till påskledighetens dötid... Inspirerad bla av Bollmans pendlartråd och hans senaste inlägg i denna tråd http://forum.saabturboclub.com/showt...=1#post1392098 men denna fortsättning blir alltför mycket OT för Bollmans tråd.

Vad är det som ger en bil (eller för den delen en motor) dess karaktär och känsla? Vad är det hos dessa bilar som ger glädje och kanske en känsla av samhörighet med bilen?

Dessa frågor har funnits hos mig i många år, och tankarna har mognat allteftersom... Från början så var mycket centrerat runt körglädje och motorstyrka, känslan att kunna bemästra ett så stort och tungt och komplext "härke" som en bil. Veta i förväg vad bilen kommer göra i olika situationer, kunna utnyttja detta till min fördel, och känna belöningen att bilen gör som jag vill. En stor del av detta är ju att bilen är körglad och kommunicerar med mig som förare så jag vet var jag har den någonstans, men också att den faktiskt gör som vill när jag gör något. Mycket av detta har jag alltid hittat hos Saab.

Jag uppskattar även egenheter hos bilarna, att konstruktörerna vågar gå sina egne vägar, hitta sina egna lösningar, och även om inte den stora massan alltid uppskattar lösningarna så för oss som "förstår" bidrar de med ett rejält mervärde, blir mer av Oss och Dem.

Men allteftersom jag har "bytt upp mig" genom åren, har haft möjligheten att köpa nyare och dyrare bilar allteftersom, så har jag börjat fundera på om det som ger karaktär och känsla även innehåller andra delar. För ju nyare och "bättre" bil jag har köpt så har det blivit svårare och svårare att bli störtkär i den nya bilen. Den är bättre på alla sätt och vis jämfört med den gamla, men trots det är det svårt att få samma starka känslor för den nya bilen.

Därför har jag börjat tro att det som bygger känsla och karaktär även innehåller bilars defekter och ofullständigheter - man tvingas jobba med ett material som inte är perfekt, och när man lär sig hantera detta så känner jag dels en belöning av att kunna hantera situationen på bästa sätt, dels ett starkare band med materialet som man klarar av att hantera trots situationen. Jag känner att materialet gör så gott det kan och försöker verkligen hjälpa mig så gott det kan att nå dit jag vill. Allteftersom jag bytt upp mig så har materialet blivit bättre och bättre, och då har det varit svårare att få till denna "känslomässiga bonding" med bilen ifråga.

Jag började med två 240:s, en 77:a följt av en 83:a, följt av en og900T16 -87, en 9000 CD-turbo -88b via en 9k Aero -96 och 9-5 Hirsch -05 till dagens BMW 535d xdrive -14. BMW:n är en fantastisk bil, bekväm som inget annat jag ägt och samtidigt körglad och kommunicerande; det känns som om jag kan göra vad jag vill med den och den svarar upp som jag vill. Den känns aldrig ansträngd, men när jag skickar i sportläget och börjar pusha den på småvägarna så får jag en förnimmelse av att den tycker att det är småroligt.

Samtidigt minns jag hur 120km/h kändes fort i den första 240:n, hur jag verkligen fick jobba med og900:an för att det skulle gå undan, hur jag fick hålla kolla på bromsarna som ville ta slut på Aeron när jag var ute på småvägarna. Visst är det längre sedan jag ägde dessa bilar än Hirschen och BMW:n, och minnet blir ju mer positivt till saker ju längre sedan de hände. Jag blir även äldre och bekvämare. Men jag har svårare att få till samma starka band till dagens bilar än de tidigare bilarna trots att dagens bilar är bättre på alla sätt och vis.

Så vad upplever ni ger bilar karaktär och känsla, och varför?

/Johan

[mioh]

Återkoppling.

Skäms för att ge ett så kort svar på en sådan lång och uttömmande fråga, men det var det första jag kom att tänka på när det gäller att framföra ett fordon. När jag kör bil så vill jag känna att jag gör det i både ratt och rumpa. Sedan är det svårare när det kommer till utseende och så vidare. Vissa bilar har "det", andra inte. TopGear-gänget hade ett ord för just "det". En Ferrari kunde vara perfekt avvägd och gick otroligt snabbt, men saknade just den där känslan. Minns dock inte ordet.

[zimm]

Jag tror jag byggt starka band till min bil "raketen", som är en 9-3 aero coupé med taklucka från 2001.

Jag hade även tidigare en ng900 coupé med taklucka, som jag saknar den bilen, var den första bilen jag köpte efter jag fått körkort, och som jag lärde mig grunderna i trionic på. Samt fick känna på samhörigheten som finns bland saabfolk, sköt en kylarslang på sviestad, fick en ny av en då okänd person och kunde halta hem bilen och byta topplockspackning. Den den bilen finns inte på vägarna längre, rosten tog den. Min 9-3 är lite av en reinkarnation av den bilen i mina ögon

När jag köpte den så var den rätt misskött, förra ägaren pratade om hur han bytt tändstift en gång, aldrig bytt luftfilter, då hade han haft bilen i 6 år.

Sen så krockade jag med ett rådjur i bilen ganska tätt inpå inköpet, fick byta bland annat förardörr och framruta, och städa hela bilen från glas då sidorutan small. hittar ännu glas i skrymslen när man plockar isär inredningen.

Därefter så sköt den en kolv när jag ägt den i 4 månader, då blev det att bygga smidd 2,3 liter istället. direkt efter bytet så slirade viggenkopplingen, fick riva isär och stoppa i sinter. sen fick det bli intercooler, powerflexbussningar, styrväxelstag, 308mm bromsar, yellow stuff belägg osv osv

Sent förra sommaren så gick lådan, då fick den stå över höst och vintern och det har hänt ganska mycket med den då den stått i garaget fick bli en bättre begangnad låda, nya bromsar, koni ställbara dämpare, koni fjädrar, krängningshämmare och lite småsaker så som automatiskt avbländande innerspegel.

Det är som att jag tagit in en skadad liten fågelunge och vårdat upp den till en stor fin fågel, det känns verkligen som att det är min bil, ingen kan gå ut och köpa en likadan bil som jag har

Vi har många timmar tillsammans jag och raketen. klart man fäster sig, även fast jag hade kunnat köpa en bra mycket "bättre" och modernare bil för pengarna bilen kostat mig så hade jag inte haft det på något annat sätt

[montecarlsson]

har köpt rattmuff till cabben, och vinterpyjamas

[Brännberg]

Jag har två bilar, en 9-3 aero bp -09 och en Dodge dart GT -70.
Saaben är på alla vis en bättre bil och verkligen mer användarvänlig. Och jag tycker mycket om den.

Men dodgen ger en annan känsla, man måste veta hur den vill att man chokar, man hör och känner bilen på ett helt annat sätt.

Samma känsla hade jag till min og 900 jubileum, båda har personlighet tror jag.

[bollman]

Tror det är rätt omöjligt att svara på frågan, ungefär som att svara på varför man är kär i sin käresta, det är på en nivå som inte riktigt går att sätta ord på.
Vad gäller SAAB så har jag alltid haft en känsla att de som utvecklat bilarna har haft ett genuint intresse av att göra det, mot de ekonomiska ramarna. Som att utvecklarna och köparna hela tiden försökt "lura" ekonomerna.
Dagens bilar är som tidigare sagt oftast bättre på alla nivåer men man är väldigt långt från de som utvecklade bilen.
Mycket av den känslan tycker jag försvann när GM på allvar drog åt svångremmen med 9-5 2006- och ng9-3 2007- när instrumentering mer togs från GM-hyllorna än från utvecklarnas hjärna och hjärta.
Toppen på den känslan tycker jag finns i ng9-3 03-06 när man drog allt till sin spets. Min förra Aero 2006 med allt som de stoppade i den var en fröjd. SID uppe vid rutan är på många sätt bättre än HUD, mer informativt, mer intuitivt. Visst hade mycket kunnat vara snäppet bättre, men de gjorde så bra, och lite bättre, än vad de ekonomiska ramarna tillät.
Det blir så grymt tydligt när man jämför min 9-5 2003 med farsans 2007a och min nuvarande ng9-3 2007 med min förra 2006a. De "faceliftade" inredningarna är så ofantligt mycket sämre än de äldre. Där känner man att de använde delar som är utvecklade för att göra det som specifikationerna uppifrån stipulerade, men utan någon direkt känsla. Alla delar gör det som de är satta att göra, men det saknas någon helhetskänsla.

Jag får ju som sagt prova många nya Mercedes tidigt och även om det finns mängder av finesser jag skulle döda för att ha i min SAAB så känns det _alltid_ som att det hela är ihopsatt av människor som jobbar stenhårt med ett sandkorn vardera och att helheten inte alls har fått den omtanke som den behöver.

Just känslan av att de som utvecklade bilen faktiskt verkar ha varit genuint intresserade av slutresultatets helhet är det som gör skillnaden. SAABar trots alla sina tillkortakommanden, känns väldigt mycket mer som en komplett upplevelse än vad många andra bilar gör.

Lite som funktonalismen: det finns alltid skönare stolar, men funkis-stolar har en helhet som gör att de vackra, funktionella (duh!) och samtidigt med sittkomforten i fokus så att även en pinnstol kan vara skönare att sitta länge på än en vid första anblicken grymt skön fåtölj.

[Uky]

Jag vet inte riktigt om jag håller med om det där med "sandkornen".
MB är mycket duktiga på att få till det där som folk märker, dvs
inredningens känsla. Hur pedalstället sitter. Hur man greppar ratten
och hur dekorlinjer i instrumentbrädan fortsätter ut till dörrarna.
Ingen kan väl påstå att en OG 9-5 är lika harmonisk även om det hela
fungerar interriörmässigt. (Volvo S80/V70 är en katastrof men det
nämner jag bara i förbiseende) Jag har inte lyckats hitta något gjutskägg
i min C207'a. Den som för handen uppe på en I-bräda på en NG9-3 måste väl
ändå fundera på varför det finns en så skarp kant där. Å andra sidan
kan man lyfta på en och annan del av inredningen i 207'an och fundera på
hur i h-e man kunnat placera kablage och annat som man gjort.
Men - tyskarna är duktiga på att optimera på det folk ser och känner.
Överallt i bilen finns det ljuddämpande material. Det går att föra
en lågmäld konversation i bilen på en svensk motorväg i svenska
hastigheter. Man har lyckats hålla en hög prisnivå, och en del av denna
finns i sådant som inredning och ljuddämpning.

IMO är det SAAB's på sin tid mindre resurser som innebar att man
fick optimera så bra man kunde och där ett antal namnkunniga
konstruktörer hade såpass stort inflytande att produkterna
fick egenskaper som stack ut. De kanske inte attraherade de
stora massorna, men många som ville ha något personligt
och annorlunda. Tyvärr inte tillräckligt många.

Mercedes har en annan organisation vilket ger sina produkter
mer anonyma opersonliga egenskaper, men man har lyckats
dels naturligtvis tack vare sin hemmamarknad, dels genom att
dessa egenskaper attraherar många köpstarka kunder.

[bollman]

Javisst, Merca lägger pengar på yta, det är väldigt tydligt. Jag tror många av SAAB-åkarna värdesätter rätt knapp på rätt plats, med rätt funktion, snarare än att det känns som en dörr till Fort Knox när man trycker på den.
En klassisk sådan knapp måste ju vara i äldre W124 som fäller de bakre nackstöden. Grym känsla i knappen, värdelös funktion.
Jag har fått se "baksidan" av många Merca eftersom jag tittat på dem i halvt nedmonterat skick, och jag har många gånger ställt mig frågan hur länge dessa bilar i praktiken kommer överleva. Jag minns särskilt S400 med sin extra elmotor. Elektroniken som sitter i den bilen betvivlar jag kommer överleva i 20 år, vissa grejer sitter extremt utsatta och oskyddade samt att det är ett oändligt virrvarr av styrenheter och dubbla elsystem. Ng9-3 i sina värsta dagar kommer inte ens i närheten.