En liten historia så här på kvällskvisten, tyvärr med alldeles för mycket verklighetsförankring, från verkliga livet, idag, lördag 28 mars.
Livet är inte komplett utan en cabriolet …
Så - efter att ha sålt vår gamla cabbe har vi nu börjat söka efter en modernare ersättare.
Jag har sökt brett och vilt. Allt från Saab Cabriolet till Porsche 911-cabriolet av halvny modell.
I mitt huvud föreställer jag mig en underhållande bil (frun visade mig en nyare Renault Megané cabriolet på "paddan" …. Jag fick svepa ett glas Cola och lugna neverna innan jag förmådde mig att förklara innerbörden av underhållande bil), roliga serpentinvägar, himmel som enda tak och sund solbränna.
Saab har alltid legat mig varmt om hjärtat och fortsätter så göra. Så en ng9-3 Cabriolet skulle förstås kunna vara ett alternativ kände både jag och gumman. Lagom pengar också …
Så efter ihålligt block-o-holic-sökande dök en intressant kandidat upp hos en bilhandlare.
Begärt pris verkade rimligt. Miltalen var sansat. Skicket såg bra ut, den info som angavs verkade ok och en snabb kontroll mot Transportstyrelsen lämnade heller inga frågetecken.
God damn! Här var ju vår bil!
Bankdosan ned i fickan och så styr vi bilen mot aktuell handlare. Nu jäklar ska här handlas en cabbe!
Firman ifråga gav ärligt talat rätt dåliga vibbar vid ankomst. Lite gärsgårdshandlare över hela stället, trots inhängnat område och egen bilhall. Bilarna stod tätt, tätt och var i varierande skick.
Men över lag verkade vagnparken ändå vara skaplig och vår tilltänkta Saab Cab såg ju faktiskt helt okej ut även i verkliga livet.
Företaget sköttes av en ung kille. Om det var hans anställda eller kompisar får vi aldrig svar på, men på plats fanns även en fanclub, som mer gav ungdomsgårdsvibbar än en seriös bilhandlare.
Men det var ju ändå ett aktiebolag, försökte jag lugnt övertala mig själv. Bilen verkade ju dessutom både fin och juste vad gäller historik och så ska man ju ändå ge alla en chans, eller hur?
Som nämnt stod bilarna tätt, tätt. Man förstod omgående att om någon provkörning skulle vara aktuell så skulle det krävas lite Tetris-liknande fippel såväl i bilhallen som ute på gårdsplanen med övriga bilar innan "vår" cabbe slutligen skulle stå startklar ute på gatan.
Men what the heck - vi var ju seriösa spekulanter med pengar på fickan och inget inbyte.
Säljaren var inledningsvis väldigt serviceminded. Lite smörande, lite bilhandlarflin och lite saklig.
Han svarade artigt på mina frågor och jag var i min tur väldigt tydlig med att vi var intresserade av affär idag, utan inbyte om bara bilen var lika fin som den såg ut att vara.
Det var ju bara den lilla detaljen att vi - orimligt nog - ville provköra bilen innan vi slog till.
Jag kunde lika gärna gått in till en resebyrå och begärt att få provresa till resmålet först innan jag bestämde mig. För se, det var ju en h-e-l-t orimlig begäran. Dumma mig.
Jag blev informerad om, det vi redan listat ut med arslet, att det skulle bli en väldans logistik att få ut Saaben på gatan för provkörning och att allt det jobbet riskerade att bli förgäves, om vi inte garanterade ett köp av bilen. Vilket vi indirekt gjort, men okej ...
Nej, se det gick bara inte. Det förstod jag väl?
Vi såg ju hur fin bilen var, eller hur? Det var ju inget att fundera på i så fall, utan bara att slå till!
Om man nu kan leva med designen, sköt försäljaren till i någon form av failargument som sannolikt inte ingår i bilhandlarnas handbok om hur man säljer en bil med framgång.
Där stod vi. Näst intill stumma.
Vad fan hände här precis?
Nu fick bilen var hur fin den ville. Vi sket i det, tackade för oss, behöll våra pengar och bestämde oss för att söka vidare.
Man undrar ju - Hur tänkte han där?
Men skam den som ger sig.
Imorgon styr vi kosan mot ytterligare en bilhandlare, där vi förannonserat vårt intresse och ankomst så att bilen finns redo för provkörning.
Ingen Saab dock, men fortsatt cabriolet.