Kära STCS.
Jag måste bekänna en sak.
Jag har ett beroende.
Idag har jag tre Saabar och jag vill ha fler.
De är inte de nyaste eller de snabbaste.
Men jag gillar dem.
Har gått i tankarna att skaffa en nyare Saab.
Därmed har jag blivit idiotförklarad av arbetskollegor och släkt.
Du har ju redan tre!!
Du kan ju inte använda alla ändå.
Nä, men damerna har 15 handväskor....kan de använda alla samtidigt?
Alla har vi olika intressen.
Har idag en 96a 2-takt från 1966, en og900s från 1993 och en 9-5 Aero från 2001.
Varför kan jag inte göra av med en då frågar folk sig.
96an
En fantastisk liten bil som redan 1966 visade hur Saab inte tänkte som alla andra.
Medans resten av världen hade vanliga raka fyror, V6 el V8or så tog de en gigantisk mopedmotor och uppfann en sann glädjemaskin. Har 2-3gpnger tänkt att jag skulle sälja den.
Men när jag hoppat in och kört en runda, givit fullgas på raksträckan hem. Då har jag ändrat mig
og900an
En bil som står i källaren.
Avställd sedan 1.5år sedan. En gång i månaden startas den och jag njuter av ljudet från det fina 3" röret där bak.
En bil som är så mycket Saab det går att få in i en bil.
Vacker design, enkel men uttänkt och en underbar bil på alla nivåer.
När jag var liten så kröp man runt på golvet och brummade med Saabar i lite mindre skala.
Nu som vuxen får jag ha den i fullskala och är barnsligt glad för den.
9-5an
Bilen som jag såg på tv, på vykort, på afischer och på internet.
När jag gick i gymnasiet och började övningsköra för snart 14år sedan var det vad jag såg överallt.
Jag visste att jag skulle ha en Saab. Det blev en og900 T8 Special, men en silvrig 9-5 sedan var det jag drömde om.
För 1.5år sedan hittade jag den.
En silvrig Aero med Pilotpaket.
Att lilla Saab kunde bygga en bil med funktioner som ventilerade stolar, avbländningsbar backspegel och ett ljudpaket som många "premiumbilar" kunde erbjuda.
Varje gång jag kör den så känner jag mig alldeless glad inombords.
Många ser en 13år gammal Svenssonbil. Jag ser en Saab som visar vad Saab kan göra.
Jag gillar mina Saabar.
Tänk om andra kunde förstå hur man tänker