Jag köpte en 9000 CDE 2,0t -96 för 7 år sedan, extremt fin för kanonpris på en bilaffär. Den var närmast osäljbar eftersom den var grymt slö. Så det redan låga priset fick jag pruta 35% på. De var nog glada att bli av med den. Jag förstod direkt att WG-stången inte satt på, och alla som kört så ngn gång vet att den är klart slöare än motsvarande sugmotor. Min gissning är att de hakat av den på flit, för kopplingen skulle visa sig inte palla grundladdtryck, och kopplingsbyte på verkstad kändes väl för dyrt för dem. Avgasröret läckte lite också, vilket jag påpekade kostade en del för mig att byta.
Att jag hade ett nytt Feritta helsystem hemma som väntade på att jag skulle komma hem med ett objekt, berättade inte jag. Inte heller att jag visste hur man fick fart i motorn på 5 minuter. Kopplingen visste jag förvisso inte om då, men planen var ju i alla fall att sätta dit 240-svänghjul med komplett kopplingssats införskaffat sedan länge, eftersom effekten skulle upp ordentligt så klart
.
Så jag fick en lågmilad fin bil som var servad exemplariskt, med fast och len hjulupphängning. Inte ens rost bakom framskärmlisterna. 2 äldre gubbar var tidigare ägare. Mitt prutargument som till slut fick dem att acceptera mitt skambud var att avsäga mig garantierna. Det brukar jag köra med, eftersom jag grejar allt själv. Svårt att i efterhand förhålla sig till priser då man idag kan få 9000-bilar för billiga pengar, men jag hade tittat på halvrisiga bilar för 40-50 tusen, alla 20.000+ mil. Denna stack ut med sina 28.000 redan innan jag sett det fina skicket. Prutade den till 18.000 kr.
Att sedan sambon körde denna pärla i ett vajerräcke året senare är ju en annan sak
.
Ngn annan som medvetet låtit försäljare tro att de lurar köparen, fast det är köparen som gör en kanonaffär?