Ber redan nu om ursäkt för långt inlägg som egentligen inte fyller någon annan funktion än att jag får spy lite galla.
Att sälja bil är, som de flesta redan vet, alltid ett äventyr som kan ta ände med förskräckelse.
Har just nu ett par bilar till salu, varav en är i riktigt bra skick rakt över.
Samma dag som annonsen går ut på ett välkänt större annonsplats på webben (gissa vilken) så ringer person X.
Person X är heeeelt exalterad i telefonen.
"Den ser ju skitfin ut på bild! Sådana här ser man inte längre osv osv"
Påståenden som jag är helt benägen att hålla med om.
Begärt pris ligger på 17.000 kronor, så det handlar inte om att man ska behöva plundra Riksbanken för att ha råd med den direkt.
Person X kommer hem till mig. Och intrycket som han och hans sällskap får blir inte sämre direkt. Entusiasmen över bilen och dess goda skick, består.
"Fy fan! Den är ju faktiskt lika fin som på bilderna! Inte en rostfläck! Rent och snyggt i motorrummet och kanonfin invändigt!"
Nu talar jag i egen sak, men ja ... Jag håller med. Dessutom finns besiktningshistorik en tio år tillbaka i tiden, där nästan samtliga besiktningar (däribland de två senaste åren) skett helt utan anmärkning, ej heller synpunkter. Ger en viss hint om att bilen är ordentligt skött.
Båda i hans sällskap (hans pappa och en kompis till sonen) håller helt med. Det är till och med så bra att de nästan säljer in bilen åt mig, med kommentarer som "Ja, du lär nog inte hitta ett finare exemplar."
De får pruta 2.000 kronor, ger 15.000 kr. Vi gör affär. Faktiskt. Skriver papper, fyller i ägarbytespapper, jag får pengarna.
I detta läge är affären genomförd. De har själva kontrollerat, provkört och godkänt bilen och alla papper och betalningar är genomförda.
Och på papprena vi precis skrivit framgår att X godkänt bilen i sitt förevisade skick och att jag inte har några som helst vidare skyldigheter för fordonet ifråga. Egentligen.
Nåväl, bilen står på sommarhjul. Jag hjälper till att skifta till vinterhjul eftersom X har några enstaka mil hem och det råder snö och isgator.
Ingen i hans sällskap är klädd för uppgiften och har heller inte verktyg. Så klart man fixar det åt dem.
När de ska åka så låser sig ena bakhjulet. Sedan släpper det igen och bilen går att köra igen.
Vad f-n? Bilen har ju stått oanvänd utomhus i ca en månads tid. Kan det vara handbromsen som låst sig? Misstänker det eller bromsbackar ...
Oavsett vilket, inget jag känt till. Dessutom fungerade ju allt innan detta, vilket alla i sällskapet som tur är kan intyga.
Jaja ... Jag är inte i behov av pengarna, inte platsen och jag vill kunna sova gott om nätterna.
Därför ger jag X erbjudandet att antingen häva köpet eller reducera priset ytterligare. Något jag egentligen inte är skyldig att göra i detta läge.
Noterbart är att till och med i detta läge är X pappa och kompis fortfarande förstående och tycker att X ska genomföra affären. Detta fixar de lätt när de väl kommer hem. Med andra ord: Reducera priset!
Men X vill inte det. Han menar att "om man köper en bil för 15.000 kr så vill man ju att allt ska fungera!".
Med detta som argument, som om vi talar om en fabriksny bil, tar han erbjudandet om att häva köpet. Parantes är att både hans kompis och hans pappa i det här läget ber om ursäkt till mig å hans vägnar. De skäms ...
Men ... Okej. Fine för mig.
Vi häver köpet!
Konstaterar senare att jodå, det är bromsbackarna som måste bytas. Ingen jättekostnad direkt och det sker imorgon.
Skickar ett sms till X där jag förklarar detta och att bromsbackarna kommer bytas på verkstad med kvitto och om han är intresserad kan han efter det få köpa bilen för samma bud som han gett, alltså 15.000 kr. Då med nya bromsbackar och nya belägg på plats, så att bilen garanterat kommer gå att använda.
Åter igen är jag part i eget mål. Men ...
Inte enbart tycker jag att jag agerat rätt rakryggat och accepterat långt mer än vad som ligger inom mina skyldigheter. Jag tycker även, i min enfald, att jag erbjudit honom en mycket generös deal.
Problemet åtgärdat. Nya delar på plats hos yrkesmässig bilverkstad med kvitto och allt.
Detta helt utan tillägg på det pris som X faktiskt accepterat kvällen innan.
Svaret jag får är kort och gott:
"Jag bjuder 13.000 kr för bilen med bromsarna åtgärdade. Annars hoppar jag detta"
Fy f-n ... rent ut sagt.
Så mycket var det värt att vara hygglig mot folk ...
Och ... för att undvika vidare spekulationer:
Detta var ... vad är det det brukar kallas ... etniska svenskar enligt en defination som till och med skulle passa in i Jimmie Åkesson och co mall (om de ens vet hur den ser ut själva).
Svara med citat
Ursprungligen postat av csan
?
)
