Instämmer med Långmilare, risig9000 och Tomtefar. Förvisso kan man, om utgångspunkten var inflytandet från GM under delägarskap, ägarskap, göra en jämförelse över tiden, och då komma till slutsatsen att en senare modell var bättre än en tidigare på många punkter. Men något annat vore väl märkligt.
En mer intressant iakttagelse är väl hur olika modeller stod sig just i konkurrens med andra märken. Där håller jag med ovanstående om att 99, 900 var en riktigt bra bil för sin tid; och 9000, även om där förekom samarbete, där personbilsdivisionen inom Saab-Scania helt säkert bidrog med kloka idéer, var en riktigt säker och bra bil, återigen givet vad konkurrenter erbjöd.
Sedan är det säkert så att en ny ägare, med stor verksamhet, blåste liv i organisationen, nybildade Saab Automobile. Att de fick nya bollplank, tillgång till teknik och utveckling, och att det måste ha upplevts som stimulerande.
Vet att det har framförts åsikten att gemensamma delar där det inte syns eller inte spelar någon större roll är bra att dela mellan olika märken, men GM, vana vid stora volymmärken, verkade vilja "strömlinjeforma" än mer, à la Vauxhall-Opel.
Då kan man ställa sig frågan om de visste vad de ville med köpet av Saab Automobile, eller vad det bara ett utslag av tidsandan, alla skulle köpa något - Saab, Volvo, Jaguar etc. Och frågan vad de trodde krävdes för att Saab Automobile skulle växa än mer, om det var möjligt. Svaret var i vart fall inte styvmoderlig behandling, flera chefsbyten,
uteblivna investeringar, eller nedlagda projekt. De verkade vara vana vid massvolymtillverkning med snarlika produkter. Men ska det jävlas på riktigt så krävs ofta flera ingredienser, finanskrisen slog förstås hårdast mot de sämst rustade.
Visst, en senare modell bör vara bättre än en tidigare i flera avseenden, men man bör väl jämföra hur de står sig med samtida konkurrens för att kunna säga något om ledningen och ägarnas beteenden, och det var kopplingen till GM; och jag betvivlar inte att många upplevde perioden med delägarskap (1990-2000) och åren fram till säg 2005 som spännande och utvecklande, men det måste också funnits en frustration över att det inte satsades mer.